jennanderson

VALBORG, ingen big deal eller? Ne faktiskt inte, mer bara en sådan dag som man tar ett glas eller två.

Ska iallafall ha en helkväll med mina saknade vänner hos Blondie. Om ett tag kommer Karin hit och då tänder vi grillen och drar några glas med mamma som idag tyvärr inte får följa med efter att ha skämt ut sig rejääält förra helgen. Ha en ûnderbaaar fredag och hoppas ni brinner i helvetet..hehepussss

Såg världens fulaste duva idag.

Torsdagkväll och snart är det fredag och helg igen. Herregud va fort det ska gå då! Känns som jag inte hinner någonting. Men imorgon som sagt är det ju valborg igen, fest-dag bara för att det är valborg. Ska iallafall ha en trevlig kväll med 24 andra ungdomar som fastnat i alkoholens tecken. Jag längtar och hoppas på att det blir en riktigt jävla superkväll!

Men eftersom det fortfarande är torsdag kan jag liksom inte skita i min "viktiga" del av livet, alltså skolan som jag är så jävla trött på. Men tema-arbetet måste ju hållas i gång det med, så ännu en kväll med kriminalvården på hjärnan och lite körkortsteori innan jag får lägga ner huvuvdet på kudden igen och vakna upp till en härlig fredag. Klockan är bara 17:11 .. kul.

Sitter i skolan och verkligen försööööker få någonting gjort med tema-arbetet. Går väl sådär men när det sitter två andra goa brudar bredvid mig och lyssnar på hoffmaestro. Men dagen är i stort sett redan förstörd eftersom jag försov mig i morse så kanske inte så konstigt om jag är tröttare än tröttast idag. Ska slurpa i mig den sista koppen kaffe nu innan jag slutar för dagen. Hoppas jag inte somnar bakom ratten på körskolan som jag nästan gjorde igår.

Det finns inga ord. Ord som räcker till för att beskriva den innersta känslan. Känslan som har gjort en så rädd. Rädd för att våga ta steget. Steget som kanske förändrar livet. Livet som egentligen är ett frågetecken. Frågetecknet kan inte hjälpa oss att hitta några svar. Svaret på det som vi faktiskt letar efter varje dag. Varje dag som vi tar ett nytt steg in i verkligheten. Verkligheten som man egentligen inte kan se, som man inte vill se.

Minut efter minut uppstår nya förvirrande tankar. En tanke som kan hamna lite snett utan att det är med mening. Man försöker plåga sig ur en situation som man vet att man aldrig kommer lyckas med. Man släpper skulden på sina egan axlar och det känns som man står med dom enda två fötterna på jorden. Men det är inte dragningskraften som håller oss stående. Det är det psykiska som slösar för mycket energi. Man blir helt utslagen och blicken blir tom medans hjärtslagen blir hårdare.

Tänkt vad en sån liten grej kan göra. En grej som kan ändra en annan människa. Någon som inte ens är värd skiten under sina egna skor. Någon som satt sina märken inristade i skallbenet. Ord som man ser varje dag, som man känner varje minut och som man tänker på varje sekund.

Från den dagen till den sista i livet kommer man alltid ha det med sig. Det där lilla som gjorde så mycket. Jag ska sätta allt på papper. Jag måste ha något att ge tillbaka med. Jag gör ändå det rätta. Det enda rätta för mig, sen kan vi bara hjälpas åt att komma dit vi vill.

Sitter mer eller mindre och rullar tummarna och växlar tittandet mellan spegeln och klockan. Vad ska man annars göra en tråkig tisdag som denna?

I två timmar satt vi och förstörde våra arslen i hörsal A idag och kolla på en film. Riktigt bra fattiskt, fick dock se en förjävligt syn av Angelina Jolie, en kyckling-galning vid namn Brittany Murphy och en "scream"-katt in action. Tema-arbete i full rulle och jag är nästan död nu.

Så jag, vad ska man fortsätta göra denna tråkiga tisdag som denna? Jag får väl mer eller mindre fortsätta rulla tummarna och växla tittandet mellan spegeln och klockan.

Ibland kan man bli frestad av att ge sig in i en känslig situation som man egentligen inte är speciellt inbjuden till. Det känns oemotståndligt att försöka ställa vissa saker till rätta, särskilt om man lyckas sabba allt totalt från början. Kanske är det helt enkelt en annan idiot till livsnjutare som ser en möjlighet att få ha lite roligt här.

TACK ÄNNU EN GÅNG!

Det är nästan så jag skulle kunna klaga. Men innan jag säger något så får jag tänka på att jag gick med vinterkängor på mig idag. Men herreguuuud va varmt och äckligt kvavft det har varit! Men jag får skylla mig själv som sagt att jag inte tänkte efter imorse eftersom jag visste att det skulle bli 17 grader. Annars är jag glad över att det börjar kännas som vår väder ute, förhoppningsvis kommer jag inte behöva se snö förrens om minst 6 månader.  

Måndagskvällen ser inte speciellt party ut, och jag känner mig inte speciellt på topp för den delen heller. Helgen har ju satt sina spår om man säger så, och inte bara på mig. Får väl bli en filmkväll med andra ord.

Jag har tydligen fått min bakis-dag idag istället, tydligen har Bella det också. Slutade med att jag fick putta ur mamma sängen vid tvåtiden igår för att hon skulle kunna byta ligg-plats till soffan istället. Det var en jobbig dag för lilla mamma. Orutinerade 40+ på krogen. I eftermiddag när jag kommer hem slänger jag in bilderna från i lördags.

Sitter just nu och försöker gå igenom en Social Omsorgs lektion tillsammans med mina små söta mates, går inget vidare dock. 1 timme och 33 minuter kvar sedan åker jag hem och slänger mig i sängen igen.

Ha en hääärlig måndag!

Började lördagen med att kolla årets Isrevy med Josefine och våra söta tanter till mödrar. Drog sedan vi in och förfesta på staketgränd med katten Hitler. Kvällen slutade inte som planerat men efter en helkväll med våra mammor, två flaskor vin, några öl och ett annat gäng med skönt folk på Harrys hade jag en jävligt rolig kväll. Familjehemligheter och andra avslöjanden kom fram vilket gjorde kvällen ännu bättre. Dock var det jag som fick ta hand om min mor denna gång. För inte ville hon gå hem inte..

Så idag snurrar min värld hundra varv i sekunden. Vi ska även försöka sammanfatta gårdagen. Frågan är vart man ska börja.

1. få väck huvudvärken
2. kolla skickade sms
3. skratta åt bilderna som togs
4. .. råplugga körkortsterori och somna i solen

Jag kan nu meddela att båda mina tama armar är som svå ihjäl stuckna nålsdynor. Inte nog med att ena armen skrivit totalt 32 sidor på Svenska NP och jag känner fortfarande hur nerverna är skakiga och vänsterarmen mår inte heller något vidare efter 45 min i tatueringsstolen. Men äntligen är ännu en tatuering fixad och klar. Om jag inte är nöjd så vet jag inte vad det är. Har bara fortfarande ett leende på läpparna, för nu har vi ju helg också. Sweet juuu.

Denna fredag kväll kommer sluta tidigt, mina ögon är redan stängda känns det som. Imorgon förmiddag kommer min saknade goding Josselito hit. Sedan drar vi vidare med våra söta mammor och kollar in årets Isrevy. Kvällen kommer sedan börja med middag på Pims, sen blir det en utekväll med skööööönt folk.

Idag har jag lekt av mig på halkbanan, så nu gäller det att sätta gasen i botten när det gäller teori-pluggandet så det sitter som en fläskläpp i facet. Imorgon har jag även nationella skriftliga i Svenska B. Laddad? Nej, inte det minsta. Laddar upp med flera koppar kaffe och någon vitamin-hosantjosan som tydligen ska vara bra för tänkandet. Inte för att jag är förskyld eller täppt i snoken utan bara för det ger en lugnande effekt eller om det beror på att jag blivit beroende, vet jag inte. Men nässprays burken sitter som fastklistad i min vänstra hand också, bara det inte klassas som fusk eller doping eller något annat töntigt. En ny tatuering ska jag ha på kroppen innan jag släcker lampan imorgon kväll dessutom. Vill inte skriva något mer ointressant idag.

Jag hatar att lata mig och jag älskar att syssla med struntsaker. Påbörja hundratals projekt och aldrig avsluta ett enda. Komma och gå precis som jag vill, ändra mig när som helt och bara följa ögonblickens inlevelse.

Om 100 dagar slår vi klackarna i taket och stampar igenom Alanyas gator och bara lever livet.

Sitter och gäspar för femtioelfte gången på tjugo minuter. Jag sover ju ändå minst 12 timmar varje natt så förstår inte var min trötthet kommer ifrån. Ibland kan jag tro att det är pga att jag sover så mycket, mina knarkarpiller som tröttar ut mig eller så är det bara jag som lägger av snart. Många frågor utan svar, jajjemen.

Jag och många av mina homies kramars i snitt kanske 5 varje dag. Men nu har (självklart) Amerikas skolor infört en ny regel som gäller att man inte får ge elever eller personal kramar eller high-fives.. asså vaa? Jag skulle må psykiskt dåligt tror jag om jag inte fick ge någon en kram eller peta någon på axeln när man kommer till skolan. Snart sitter väl varenda ungdom på varsin egen skola med tio lärare var.

Har iallafall fortsatt nötat in körkortsteori hela eftermiddagen och nu vill jag bara lägga mig ner och sova resten av kvällen. Men innan jag stänger ögonen så ska jag och lilla mammsen betygsätta nya Wallander.

Tittar man ut idag, är det en sån där härlig dag. I morse när jag vaknade skulle det mycket väl kunna varit klarblå himmel med 23 grader. Men nu blev det istället askmoln och temperaturen sträcker sig inte upp till mer än 10 plus att det blåser så där äckligt kyligt. Men jag gillar det på något sätt ändå. För förhoppningsvis kommer det inte bli snö igen förrens i slutet av november och om två månader kommer jag hem efter att ha druckit lite för många drinkar med mor min och kanske satt på en kamel eller två. Uppleft en av världens coolaste världsdelar som man blir rädd för att åka till och haft den bästa veckan i mitt liv.

Men innan dess ska jag klara av Sverige ett tag till. Inte speciellt många dagar kvar i skolan men bara vädret håller i sig och det blir liiiite varmare så har jag inget att klaga på. Inte utåt sett iallafall.

Godmorgon måndag morgon, men idag är det inte som en vanlig måndag. Skulle egentligen suttit och hållt för näsan när vi blir undervisade av våran medicinlärare som inför varje lektion sprutar på sig lite vaniljparfym, men istället sitter jag ute på altanen och ler åt solen. Men ska ändå snart ta mig mot bussen, körlektion och psykgympa står på dagens schema. Ingen höjdardag med andra ord.

Jag har fruuuuktansvärt tråkigt. Och tråkigare blir det av att veta att jag är portad från skolans dörrar imorgon. Känns lite mindre än kul om jag ska vara ärlig. Eftersom jag har fruuuuktansvärt tråkigt just nu är det väl inget mot vad jag kommer ha imorgon. Det går inte ens övertyga mig om något annat nu.

Att den kommande veckan är plågsam är väl inget att skryta om men att ha flera besök hos "Miss Perfect", får tillbringa 5 timmar inom skolans dörrar och kunna yttra mig socialt plus ett NP i svenska på fredag är bara några av sakerna jag ska gå igenom innan jag får känna värd smärta igen. Mamma ska till och med våga få nålen i sig igen. Denna gång gör jag en tatuering, för mig själv. Och lika så för henne.


Funderar om jag kanske ska läsa om teoriboken, slå på några avsnitt av One Tree Hill eller kanske gå och lägga mig. Inget av det frestar mig speciellt mycket just nu. Jag känner faktiskt inte för att göra någonting. Det kanske är jag som är fruuuuktansvärt tråkig?

Arbete kräver mycket stor skicklighet. Det finns många som låtsas kunna, men alla kommer att inse att det inte fungerar i långa loppet. Man försöker lära sig de rätta kunskaperna, så när man har avslutat en uppgift på ett utmärkta sätt, höjs priset om man har tur. Tillslut tillåter folk en större frihet för att sedan kunna släppa någon helt fri och fortfarande ha förtroende och lite på en. Kan man det är det minst ett plus i kanten.

Ja, så sant som blixten kommer före mullrett, som att tornet i Pisa inte står rakt, som att Dolly Parton sover på rygg så sitter söndagsångesten som pricken över i:et. Det är ju nästan hemskt. Ännu hemskare är det att jag kanske blir lämnad själv hemma när resten av familjen drar sig mot Tunisien om jag inte skärper mig. Att jag har mina teoriböcker liggandes framför mig är en annan sak men att världens elakaste släktning på 107 år har gått bort kan vi bara tacka gudarna för. Så ska man inte säga, förlåt. Men den här gången bryr jag mig faktiskt inte, för det är du inte värd.

idag är det lördag men på fredag har jag ny tatuering.
älskar mitt meningslösa liv. hur är ditt liv?

Det bubblar svensk sommar inom mig. En klarblå himmel från en blek balkong. En dag på terrassen med usikt över västkusten. En syrlig svensk jordgubbe halvt nerstucken i halsen. En midsommarstång som kvällens fullaste hängt upp och ner i. Maskrosor som täcker grannens trädgård. En varm vind från väst. Halv svettiga nätter och stekheta timmar på stranden. En trasslig knut påverkad av saltvatten. Gyllenbruna bara ben och en fiskmås som sket på en nytvättad bildörr.

Säger godmorgon tillsammans med Lars Winnerbäck. Jag är svintrött, har ont i magen och åkt på någon slags migrän eller något. Men det är väl värt att ha efter en härlig kväll med sköna brudar. Afterwork sedan mys hemma hos Linn men planering för framtiden. Sen undrar jag bara. Tänk tjejer om vi inte hade hamnat inne på Willys? vi som pratade om att gå förbi Ica Norrmalm eller Hemmakväll. Fattar ni vilken nit vi hade åkt på eller?! För Willys-kön var  ju dagens höjdpunkt. Sen säger vi inte så mycket mer, tut-tut.

Nu ska jag ta mig ett stort glas med iskallt vatten och några alvedon och försöka få bort huvudvärken. Sedan måste jag ta tag i mitt rum, ser mer eller mindre förjävligt ut och äckligt jävla dammigt är det också. Sen får det nog bli en sväng ut i våren och kvällen slutar där den slutar.

Usch! snoret bara rinner på mig och det kittlas och ja, jag vet inte vad. Det är bara sådär jävla irriterande bara.

Har egentligen inte någon tid i världen och slå mig ner framför datorn såhär 16:36 en torsdag eftermiddag som denna. Dags att öva inför talet för muntliga NP i svenska. Så ska nu ta med mig mina klotterlappar och ett tidtagar ur och låsa in mig i ett rum resten av kvällen. 5 minuters tidspress, kör barrra.

En dag i skolan nu för tiden är inte speciellt det jag sätter överst på önskelistan. Gå runt och bara vänta på att dagen ska ta slut. Slå sig ner en stund i caféterian och kolla in Italienare som är på besök, eller se Maud gå runt och plocka ihop disk och skälla ut nördarna som sitter på borden. Eller varför inte applådera åt en oskyldig människa som råkar dra med hela stolen ner på golvet när han springer raka vägen ur västerhöjdsträsket.

Men idag är det en annorlunda dag. Folk sitter och biter på naglarna pga nervositeten över Svenska B muntliga NP. Varför vara nervös över att stå och prata inför 7 personer man gått med i samma klass i snart två år och typ världens snällaste lärare som för ett antal veckor sedan satte igång brandlarmet efter att bränt muffins som sprängdes i SoS-mikron?

Imorgon kanske jag tar tillbaka det jag precis skrev här när det är min tur att hålla tal. "Kvinnor i tre generationer-relation" lapparna ligger framför mig. Men jag kan det inte än.

Idag när jag åkte hem med bussen blev det lite långtråkigt att bara kolla ut på råddjur som typ SKA ha varenda litet frö på marken, traktorer som åker i 10km/h och vägarbetare som torkar svetten i pannan. Det är ju just i dessa stunder som min hjärna får en sving och börjar tänka sådär typiskt igen.

Så idag har jag tänkt på hur det skulle vara om jorden bara helt plötsligt stannade. Att vi liksom slutade snurra runt våran egen axel. Det skulle ju lika gärna kunna hända en sån grej lika väl som jorden en dag kommer att explodera. För allting här i världen har ju kommit till på ett sätt vi inte vet hur, och självklart skulle den kunna försvinna på samma sätt. Antingen kommer det vara en härlig vår dag, kylig vind och snödropparna precis har kommit till världen. Eller en stekhet sommardag när man ligger på stranden eller skjuter iväg beachvolley-bollen åt helvete. En grå, dyster och regning höstdag som man önskar att livet kunde vara över. Eller så är det den dagen som det är tjugo minus grader och snön står upp till taken och vi kommer inte ut. Vilken dag skulle men helst vilja att jorden skulle stanna på?

Vilken dag det nu än blir, kommer det bli katastrof och inte minst jävligt långtråkigt till slut. Tänk om det skulle bli på våren. Det är fortfarande vinterkänsla samtidigt som det är sol, det blåser så in i bomben och man typ ber lite extra och hoppas på att blommorna i rabatterna snart ploppar upp dagarna ut och dagarana in.  Tror faktiskt att vi skulle tröttna på värmen om det olyckliga slutet av tellus blir mitt på sommaren. Vi skulle gå runt och mörkhyadde människor för resten av livet och tillslut skulle vi bli uttorkade. Dom människorna som redan är mörkhyadde kommer se ut som kolbitar och tillslut smula sönder till aska. Blir det en höstdag kommer personer som är experter på årstids-depression ha jävligt mcyket jobb att göra. Alla kommer mer eller mindre tänka på självmord pga att leva i ett mörker. Och blir det en snöig dag kommer vi garanterat frysa ihjäl.

Så efter min bussresa kom jag fram till att vi får väl hoppas att jorden fortsätter snurra så länge vi har fötterna på jorden. Det är nog bäst för oss alla.

Ännu en strålande solig dag. Men själv mår jag illa av alla biverkningar, jag är trött, jag är yr och jag känner mig som en gummisnodd. Inte som vanligt helt enkelt. Men det är väl så när kroppen ska välja sig med något. Det händer för mycket, man bubblar över liksom.

Sitter ute på gräsmattan och bläddrar igenom en sprillans ny veckorevyn som jag hittade i brevlådan när jag kom hem. Sen har jag ju det där talet inför Svenska NP som drar igång imorgon. Är inte speciellt nervös, än, men vem vet det kanske kommer det också. Temat är relationer och visst det är väl inte så jävla komplicerat och svårt att fixa ihop något slags framförande av det. Men att få fram rätt ord är just ett annat problem. Så min onsdagskväll kommer jag att ägna åt till att få till guldkanten utan att det märks sen somnar jag in vid åtta-tiden och vaknar inte förrens torsdagens solstrålar tittar fram.

Och kalla mig tablettmissbrukare från och med nu. Så sant så att jag nästan vill klämma fram en tår. Men för att slippa visa mina känslor på ett sorgligt sätt och för att slippa slösa på mammas tid och hushållspeppret ställer jag mig och sjunker och dunkar huvet i väggen i takt med Lars Winnerbäcks Lovesong. Tänk att en så positiv dag kan vänta på två sekunder. Men när en dansk troll-kvinna sitter och tittar på mig som om jag var dum i huvet drar jag till med världens jävla fejk-smile och bara himmlar med ögonen. Jag brukar vara bra på det.

Så jag lämnar Skövde med en shoppningtur på apoteket och mammas kort när nu 301 kr fattigare pga av att ändra mitt humör och beteende. När min hjärna går på högvarv och adrenalinet pumpar så mycket skulle jag kunna driva bilen genom min energi, får jag ett samtal som avslutas med ett spikat sommarjobb i handen, score.

Nu ska jag fortsätta med att fixa inför mamma och hennes vänninors tjejkväll. Gulligt.

Känner verkligen hur Grinchen-näsan sitter som ett slag på käften efter en natt med huvet rakt ner i kudden. Smart? Nej, men vad hade man räknat från en brud som jag. Inte speciell lärorik skoldag heller, två timmars lyssnande på polisen och mattelektionen och socialpsykiatrin strundade jag då mer än gärna i. Så 11:34 lämnade jag skolan för denna dag och firade det med en kopp kaffe med Karin innan det var dags för nästa dilemma. Morgondagen ser också rätt okej ut, två föreläsningar. Tack för att ni gör en tisdag för en gångsskull lite rolig.

Nu ska jag fortsätta min sköna vistelse ute på altanen, lite kaffe och Lars Winnerbäck för öronen.

Saker och ting kanske kommer ibland till en i för långsam takt, man tycker att livet har stannat och universum har försvunnit. Men det är egentligen bara för ens eget bästa. Man måste försöka säga till sig själv att livet är en lång väntan. För man hade väl knappast velat få möjligheten innan man är redo för den? För när det rätta tillfället kommer så slår det till, oavsett om man är med på det eller inte.  Det hade bara ställt till det i slutändan ändå om det hade gått för snabbt. Träna och förfina sina egenskaper är det som gäller medan man väntar på att turen ska komma till just en själv. Ryktet sprids och snart ska det ju hända spännande nyheter tydligen, då är väntan värd allting.

Måste bara säga tack till världens goaste tjejer som gjorde gårdagen så bra som den blev. Började hemma hos Bea där hon och hennes mamma hade fixat det jättemysigt. Välkomst drink, tillstugg och god mat. Överraskningen var ju ändå en va kvällen höjdpunkter. Live musik är inte det man brukar få vara med om på varenda 18 års partaj. Och jag kommer aldrig glömma danserna som mamma och dotter Sörman stog för, för där kom nog allas största garv fram. Så tack tack taaack för kvällen, lyckat!

När vi väl skulle ta oss iväg till nästa place råkade vi på något sätt vänta snabbt som ögat och helt plötsligt satt jag och min lilla tös påväg ut till Hentorp med tre andra godingar. Spontana grejer har liksom blivit en ny grej.

1. Gerard föredrar att bli kallad Gerry eftersom att de flesta uttalar hans man fel. Skyll på dina päron.

2. Han grät när han läste manuset till Fantomen på operan första gången. Haha men?

3. Han har tidigare varit sångare i ett rockband som hette Speed. Moget, troligt.

4. En gång räddade han en kille från att drunkna. Som tack för sin modiga insatts fick han ett certifikat av The Royal humane society. Ok, grattis och en varm applåd för räddningsgrejen. Men du hade kunnat fixa ett sånt själv med tanke på vem du är?

5. Han har en hund som heter Lolita som han ägt sen våren 2006. Min farmors brors barnbarns kompis ock.

6. Gerard har aldrig varit gift eller förlovad. Säkert?

7. Han har inte druckit alkohol sedan han gick sin juristutbildning för 10 år sedan. Bevis krävs.

8. Förutom skådespeleri gillar han att spela fotboll, åka skidor och rida. Tummen upp, för det gillar vi.

9. Han sägs vara en trevlig skådespelare eftersom att han ägnar tid åt att prata med sina fans och arbetskollegor. Plus i kanten.

10. Han påstår att den han är mest rädd för är sig själv. Passa dig för Jenn! flöööört*

Åh jag måste skryta med att jag skiner som en sol idag. Har en sån bra känsla i kroppen och om inte vädret gör ett extra plus i kanten så skulle jag rita kort i taket. Solen skiner, blå himmel, jag är på förjävla bra humör. Hoppas bara inte någon liten olycklig varelse kommer som jag sedan kan be dra åt helvete. Idag är det min dag, idag är jag glad.

Ska nu ta mig snabbt bort till bussen för att inspektera Skövde tillsammas med en hyffsat skön brud vid namn Josefine. Sedan beger vi oss till Bea för födelsedagsmiddag osv. Och för att inte bryta trenden hamnar vi nog på samma ställe som vanligt efteråt.

Ännu en gång lyckades jag hålla mina ögon stänga hela natten, men jag ger mig själv en applåd över att jag lyckades vakna efter 13 timmar denna gång. Mina drömmar om odjur och en annan värld fortsätter med andra ord. Tyson, Josefines Hitler till katt fanns med denna gång också. Kan inte hålla på så här hela tiden. Halvsova dygnet runt och innan klockan slår 20.30 har jag redan borstat tänderna och stängt av teven. Jag är 18 år och enligt traditioner borde jag möjligtvis sova i 5-7 timmar, glo på teven tills barnförbjudetprogram börjar då man sätter på någon tråkig B-film och släcka nattlampan runt 04.30-tiden. Men jag har på någotvis stannat kvar i 10 års-åldern.


Men efter mina tretton timmars sömn i natt kanske jag för en gångsskull hålla mig vaken lite längre ikväll. Det väntas födelsedagsfirande för bästa-Bea och sedan 20 års-fest.

Nu ska jag gå ut en sväng sen åka och pensionärshandla med mamma.

Så sjukt underbart med helg säger jag bara. Under dagen har vi suttit och förstört våra rumpor i skolans Hörsal D. Dock var hela alltet skit intressant, så smärtan kunde liksom ta sig någonstans. KRIS från Göteborg var och hade föreläsning. Blev dock lite skaki när killen med magrutorna sa att han muckat för 6 veckor sen.

Ser genom spegeln att solen tittar fram lite då och då. Väntar på att mamma ska komma inklampandes lite anfådd genom dörren så jag kan få dricka mitt kaffe någongång. En promenix får det väl ock bli.

Jag, mamma och pappa har ägnat hela kvällen åt att leta efter lägenheter i Göteborg och dessutom har jag för första gången efter 5 koppar kaffe ont i magen. Ja ja vet vad vissa kanske tycker "lilla vän, du har ett år kvar i skolan". Men jaa ock? Eftersom det är ungefär 56 månaders väntetid på varenda jävla lägenhet kanske man vill söka i tid. Dessutom spelar det ju inte så stor roll att sätta upp sig på vänte listan nu eller inte. Jag har ju ändå har alla uppgifter som krävs för att överhuvudtaget få söka, och vill man komma härifrån så KAN man.
1. fyllt 17 år
2. sökt/inte sökt, kommit in/inte kommit in än på högskolan


Like a river that don't now where it's floating, I took a wrong turn and I just kept going

Jag hoppade helt och hållet över onsdagens bloggande. Helt ärligt hade jag tillomed glömt av att jag har en blogg jag måste sköta. Den är som en såndär  tamagotchi ni vet. Dom måste ju typ matas, tvättas, rastas osvosv. Mata bloggen skulle väl vara som att dra några rader i ett inlägg, tvätta den är väl att "måla" om, alltså se till så den ser hyffsat okej ut och rastas är väl bara att logga in och se om någon uttråkad människa klämt in en kommentar.

Jag sov iallafall 14 timmar i natt. Klockan sju stupade jag av förtvivlan och ångest rakt ner i sängen och öppnade inte ögonen en ändå gång förrens solstrålarna hittade ett hål genom min gardin imorse vid nio-tiden. Underbart, men på ett sätt inte. Känns som man inte varit i kontakt med världen på evigheter. Man har inte hört att man fått några sms även om man har extra vibbrator och högsta volymen. Plus att man missat ca 973 statusuppdateringar på facebook.

Redan torsdag kväll och snart är det helg igen. För en vecka sedan satt jag här och drack vin med Ebba innan vi tog oss in till Skövde och mötte upp Josse och Ida och drog oss sedan vidare hem till Julia. Några timmar senare tappade jag min närmaste vän i golvet. Varsegoda Telenor, här har ni 2500 spänn att stoppa upp i arslet! Taaaack

Ja, ännu en dag snart avklarad. Skönt. Och imorgon är det onsdag. Gütt.

Jag fortsätter med att leva i min sömniga värld. Gäspar dygnet runt och ibland känner jag efter när jag sov senast. Svaret brukar ofta bli "för en timme sen" men känns egentligen som flera dygn. Att må allmänt konstigt, somna av att sätta sig på en stol och springa runt som en av alla jordens idioter borde kanske få en att tänka till lite. Och visst jag tänker hela jävla tiden men vilken nytta ger det då? Ärligt talat, ingenting. Vet ni varför?, Jo för mina hjärnceller är out of work och har sagt upp sig. 

Msn, bloggar och facebook borde Svergie ha tagit bort för längesen. Jag använder inte msn längre för det är världens bästa program till att bli ovänner. Msn ger konstiga vibbar och man missförstår varandra fullständigt. Bloggar, speciellt min är inte den seriösaste. Jag har haft 4 stycken på 2 år. Jag har den bara för att få skriva av mig för jag kan inte välja vem jag vill prata med. Därför skriver jag och får jag svar tillbaka så får man. För pratar man med en mänsklig själ så är det inte alltid man får en mening tillbaka. Tråkigt. Men visst, vissa bloggar ska jag inte trampa på tårna. Och sen har vi ju fejjan, ansiktsboken, fb - FFAACCEEBBOOOOKK!  Nutidens mest beroendeframkallande sajt. Helt sjukt hur stort det blivit. Jag är lika beroende som alla andra. Men vad ger det? Inget, möjligtvis skvaller, nyheter som sedan leder till bråk. Men kanske är värt det. Jag har försökt men tror inte jag kommer kunna släppa den än.

Tänk förr i tiden, då när inte facebook, msn och ingen stureplans brud kom på att blogga vore kul. Tänk innan internet överhuvudtaget fanns, när inte mobiltelefonen hade uppfunnits. Då var man ute hela dagarna och dom gick fem gånger så fort som nu. Man sprang runt barfota på sommarängarna, då endast äkta vänskap fanns. Inga var sjuka i mer än feber och lite förskyldning. Ingen mådde dåligt för att någon x mil bort råkat säga en oläglig mening som den sedan står stämplad för resten av livet. Alla hade sitt eget, men mådde bra av det samtidigt som man delade med sig av glädje och sorg. Man var inte heller rädd för att släppa vissa människor in på livet för att sedan få ett slag på käften tillbaka och man brydde sig inte om vad alla tyckte.

Och nu helt plötsligt lever vi med datorer, iPods och mobiltelefoner som det vore en del av våran kroppsdel och utan den skulle vi dö. Jag går iallafall runt och vill att något ska hända, något som gör att tiden går lite fortare. Det räcker med att flytta mig till en annan planet eller något annat crazy. Inte konstigt att tankarna flyger hur dom vill för när jag tänker efter så kan det hända att det är hjärnhalvorna som gått i konkurs. Bara vad jag lägger ner min minimala energi på, tänker högt och ologiskt som sagt. Godnatt.

Finns inget som kan slå dagens bästa stund som denna. En fet kopp kaffe, en stol och en filt i stolen och Bruce Springsteen från högtalarna. Koppla bort allting och bara tänka lite på sig själv. Plus att min nya idé med att fördriva dagens timmar tagit mig med storm. Vad det är, hur det blir, när det blir och om det blir får kanske världen se om några år kanske.

Inte än, men snart. Snart kommer min saknade bror hem från Danmark. När du inte finns hemma när man behöver dig som mest, bara ha en axel att luta sig mot när livet tar emot och något man kan reta bara för att fördriva tiden.

Ska nu hoppa in i duschen, dricka lite thé och ha en Johan Falk-kväll innan du kommer in genom dörren och jag får krama ihjäl dig.

Känner att ångesten stiger mer och mer så fort jag kollar på klockan och ser att om 16 timmar sitter jag i skolan igen och längtar till nästa lov. Hade gentligen tänkt och planerat väldigt noga med att detta lov skulle jag ta igen massa saker jag rent av skitit i att göra den första tiden av detta dryga år. Men tyvärr har jag inte dragit tummen ur röven än och tagit tag i mitt liv. Typiskt dagens ungdomar.

Det är nu man önskar att man kunde vrida tillbaka tiden. För allt går för fort och jag vill bli barn igen, tänka igen saker och göra allt så rätt som det kan bli.

Ta vara på livet snorungar.

Sista dagen på påsklovet, det snöar och det känns som jag har en förjävlig bakisdag. Problemet är att jag inte tagit en droppe och somnade innan klockan slog 21:00 igår.

Poeterna och drömmarna är de som först utforskar vår värld, så enkelt är det bara. Vetenskapsmännen och byggarna dyker alltid upp lite senare, som vanligt. Medans man bara tycker att man står och stampar, ska man ta ett steg tillbaka. Man kanske är lite för het på gröten i vissa fall. Då får man bara tänka om, fantisera och försöka sedan igen. Eller låta någon annan visa den rätta vägen, om det skulle vara så illa.

I know how it feels to always wanna run
and I know what it means to be dying just to live 
but what if you were left with a stone cold heart,
and you were all alone and just falling apart, would you rise again?
and what if hope was lost for one hundred days,
and you feel that life was just slipping away, would you rise again?

Visst måste vi uppleva våra dåliga, ledsna, arga, sura och onödiga dagar i mellanåt bara för att vi ska se det bra, glada, uppiggande, positiva och underbara dagarna i våra liv. Men jag tror inte på att vi lever 50/50, ABSOLUT INTE. Finns inte ens chans. På något vis har vi det biologiskt inom oss att depression är bra för oss ibland. Livet är inte rättvist på något sätt heller. Vissa lever som kungen och bryr sig inte ett piss. Leker stekare på stureplan medans andra åker traktor på en tråkig åker varje dag nere i Skåne. Vissa kämpar varenda dag för att moderaterna tagit över Sverige och våra pensionärer käkar nudlar varenda dag för dom inte har råd med en grillad kyckling. Medans en del dricker champange och slänger i sig ostron huxflyx. Vissa lever tills dom blir 112 år medans vissa dör av cancer i hela kroppen när man inte ens fyllt 30. Man lever på socialbidrag bara för att man blivit sparkad utav Sveriges en gång kanske mest framgångsrika företag för att VD:n inte tänkt på vissa konsekvenser som blir när ett företag går i kk. Andra köper en stor lyx-yacht och åker 5 varv runt jorden innan dom tycker det vore kanske skönt och komma hem. 

Jag vet inte riktigt vad jag ville komma med detta inlägg.
Bara med att jag tror man är glad ungefär 1/4 av livet. Idag är det tyvärr inte en sån dag.

Påskafton i alla ära då människor samlas, dricker och blir stört fulla. Själv satt jag bara och titta på, lyssnade och kommer ihåg ALLT från årets mest ovärdaste fylledag från och med 2010.

Började min dag lite fint i stugan tillsammans med mina kusiner och så satt morfar snällt på ett hörn. Överdrivet med mat och dricka och jag förstod att snart sitter mamma och min moster som vanligt på påskafton vid tre-tiden och är mer eller mindre dyngraka.
Och visst, inga undantag i år heller. När jag åkte med mina kusiner mot stan klockan 16 var det inte mycket vett som kom ur deras käftar. Är glad att jag tog mig därifrån så tidigt som möjligt.

Hamnade i Stöpen runt ett bord med sex stycken vår-glada töser. Sollbrillorna satt mest fastklistrade dom kommande timmarna och jag klagade inte en enda sekund. Inte förrens Skaraborgs mest livligaste killar kommer på besök. Då satt vi mest som fågelholkar och sa inte speciellt mycket. 

Efter ungefär 100 ölburkar och några tomma vinflaskor senare då klockan slog 21:30, började kvällen mer eller mindre gå utför för vissa och var riktigt på hugget. Smällarna drog igång som det inte blev så mycket av. Ett trasigt toalett lock, en borttappad blå keps, onödigt snack, försvunna skor och en busstur senare hamnade jag i min efterlängtade säng och lämnade den inte förrens nu, 12 timmar senare.

Men tänk om det inte hade varit så, då hade det ju faktiskt inte varit en vanlig galen kväll med Fam. Party. Eller? 

Idag saknar jag dig lite extra mycket. Jag vet inte varför, känner bara att det fattas någon i mitt liv.

Vingliga ben, ett dunkande huvud och ett fett stort blåmärke på benet är vad jag tar med mig från gårdagen. Även en totalt förstörd mobiltelefon utan försäkring och 15 kr kvar ska jag nu gå ut och sätta mig på en stol i solen tillsammans med mamma och en kopp kaffe. Tror jag börjar bli redo att dra snacket om dom kommande åren, mina små söta päron är dock inte speciellt redo för det, än.

Hade dock jävligt roligt hela kvällen. Direkt när jag klev ur bilen på körskolan såg jag bara en lång kväll framför mig. Lång kändes väl den inte riktigt som men jag tackar glatt mina sjukt goa töser för en sjukt go kväll. Långfredagen hoppas jag ändå på att den blir kort.

1 April men det skiter jag i.

Sitter och inväntar Ebba nu, blir en bit mat och några glas vin innan vi drar in till stora staden för ikväll blir det nog utgång om nåååågot.

Ha en fortsatt trevlig skärtorsdag era dumma jävla sillar.