jennanderson

jag bara ler.

Fick precis ett upppiggande sms som tog mig på andra tankar. Blev lite glad, det drog lite i kinderna och helt plötsligt känns det som att dagen kan sluta precis hur den vill men jag kommer fortsätta vara glad.

Ska slänga i mig en kopp kaffe och umgås lite med min bror. Imorgon lämnar han huset och kommer inte hem förrens på måndag. Sedan blir Skövde nästa station.

Att vända tvärt emot på 12 timmar är lite smått irriterande. Det är inte som när man var 11 då man kunde säga precis vad man ville men folk förstod ändå sanningen i det hela. Själv är jag 18 år och ca 35 dagar och vet inte någonting om vad jag egentligen vill, känner eller tycker.

Vad onsdagen bjuder på vet jag inte förrens ikväll. Innan dess ska jag ta mig ut på en promenad, dricka kaffe, checka in polissationen och sedan sitta i två timmar och lyssna på en massa tjöt. Men först måste jag ta hand om min nya lilla trogna vän på magen.

ha en bra dag folks!

Efter klockan sex på vardagarna har jag inget liv. Sahlgrenska vill öppna upp mitt är. Jag längtar till torsdag. Ricky Matyin är bög och jag går och lägger mig.

En idiot är en förebild för en annan idiot

När en del beter sig som svin, som en idiot, eller en stor jävla amatör brukar det ofta bli så att man bara står och tittar på. Man leker psykolog för sig själv. Man öppnar inte käften för man vet att dom fortsätter köra sitt oavsett vad man säger. Sorgligt? Nja, beror helt ock håller på vem som är det högsta höset, vad det handlar om och när bomben exploderar. Vissa fall finns det inte någon anledning till att bry sig överhuvudtaget, ibland är man själv inblandat men ofast brukar det vara så att man blivit ett av "problemet" även fast man inte har med saken att göra och att man egentligen inte skulle bry sig om det. Är det sorgligt? Ja. När man tillslut bestämt sig för att visa att man klarar sig själv och inte vill lägga sig i saker och ting, exploderar det en ny bomb. Sorgligt? Som fan.

Jag och en vän tänkte på det häromdagen. Vi räknade med oss själva, men varenda liten varelse har verkligen vänt på sig som ett timglas från att stå stadigt på två stabila ben. "År 2010 - då världen aldrig mer blir som förr".. troligt och skulle mer än väl kunna stämma. Jag har också ändrat på mig, du med. Hon och han också. Gud kunde gå på vatten.. Klart att om en börjar, börjar alla.

En ännu mer idiotisk tanke som flög igenom mitt huvud för 25 minuter sen.

Efter två timmar tog energin slut. Förlåt mamma och pappa, men tack för att ni finns. Jag är jobbig när det händer sånt här, jag vet det. Men någongång ska sanningen och historien bakom detta komma fram. Och då ska jag på något sätt ge tillbaka det som ni gett mig. Frågan är när, var och hur. Det skrämmer mig att inte veta. Inte veta någonting.

Går och lägger mig. Tidigt mot Göteborg imorgon.

Man har blivit frestad och påverkad mer än vanligt på sistone, och i vissa fall känns det som det där håller på att vända. Man tar tillbaka det där med att någon styr ens liv för det är nu man bestämmer själv igen. Och även om det inte känns så, så ska man bara låtsas som om det ändå är så – det är bara då det kommer fungera. Genom att utföra disciplinerade handlingar, blir man disciplinerad.

Sitter halv färdig och ska strax dra mig mot Tibros största centrum. Blir en stund med Fia på Syster Yster innan min goding Ida kommer och bombarderar mitt hus i eftermiddag. Så dessa två damer får helt enkelt sätta solstrålarna på mitt liv idag. För regn gör en så jääävla deprimerad.

Måndag, det är påsklov. Vilket betyder ingen skola på en vecka. Underbart och tackar Gud för det. Ska bli skönt att slippa dokusåpa-huset i sju dagar till. Från matsalen till handelskorridoren, från biblioteket ner till plan E. Skrattar nästan över hur löjligt skönt det är.

Idag är en såndär trist dag så man känner lika gärna för att gå och lägga sig igen, funderat faktiskt på det. Det regnar och jag är trött. Vilka andra förslag finns det då liksom?

Vissa dagar vaknar man och inser att man kanske borde hållit käft istället och tänkt till lite innan man gör bort sig. Det börjar bli pinsamt. Även om det inte är jag som gjort största tabben.

Några få rader av en tjej med överskottsenergi. Som nu knyter på sig skorna och tar en dusch i regnet.

Sådär. Lätt som en plätt. It´s done! Nu sitter tatueringen äntligen på plats efter en mycket lång väntan. Hatar fortfarande mannen som äger himlen som tog dig från mig tidigt, men nu är du med mig föralltid. Sen ett annat beskymmer som härskar över mitt liv. Lillebror älskade lille lillebror, glad över att du är på hemmaplan igen.

Efter en onödigt lång dag och fem timmars bilresa fram och tillbaka från Borås är min röv och höft 80 år gammal, känns det som. Precis tagit mig en promenad och en kopp kaffe för att rensa tankarna. Ikväll blir det en favorit kväll, Frank Wagner blir kvällens ögongodis.

Min hud ser lite rutten ut men det är plasten som lekt lite.

Nu drar jag och mamma vidare för en hel förmiddag med Therese. Nu ska du minsann sitta för livet. Saknar dig, världens bästa mormor.

Sitter och ler för mig själv.
Medans vi gömmer våra lögner i ursäkter och glömska.
Detta är bra.

Varit ute och kört hejvilt ute på Tibros gator och lite vartstans i ett x antal timmar nu. Fötterna går fortfarande av sig själv när det gäller gasen och bromsen.

Ska leta fram min bror som försvunnit upp i rök eller något. Sen ska jag luta mig tillbaks med Grega i öronen och be till gud att mogondagen kommer gå finfint. Överlever jag så överlever jag helt enkelt.

ler brett så det ser ut som att jag menar det

Godmorgon världen. Vaknade på min bästa sida idag. Kom liksom på att jag har lov och jag har mycket att se fram emot den kommande veckan. Så jag tog mig upp så mamma och pappa kunde berätta om sin fantastiska fredagkväll medans jag satt hemma med en kopp kaffe i handen och väntade på att klockan skulle bli efter tio så jag kunde gå och lägga mig.

För ovanlighetens skulle slog jag upp aftonbladet.se och se om jag fick veta något nytt om världen. Och ja, det fick jag nog! Asså vilka äckliga vidriga jävlar säger jag bara. Kanske ska ta tillbaka det där med att jag hellre såg mig som ett djur.

Jag sprang snabbt in i mitt rum för att leta fram min icke-fungerande iPod för jag trodde jag hade kommit på felet, vilket slutade med att det inte gick så bra. Men iallafall, det jag skulle komma till var att jag hittade en engångs kamera och där på kan jag lova att det finns rätt goa bilder från Peace & Love sen i sommras. Så på måndag ska jag ta mig i kragen och kameran i högsta hugg och ta mig till fotobutiken som förhoppningsvis kommer ge mig starka minnen tillbaka om en vecka. Skulle nästan kunna klämma fram en tår för dom fyra dagarna i Borlänge, äcklig och sleten som man va, var fan dom roligaste dagarna i mitt liv. Och dom gör jag mer än gärna om.

Sitter och förtränger denna fredagen med att lyssna på lite old music. Det är underbart. Sen gråter man lite.

Då börjar kvällen. Mjukstartar med allt för min syster.

Ni/dom som känner mig vet att jag kan bete mig konstigt ibland, ha lite konstiga funderingar och tänker för mycket osv. Vrider och vränger på allt för att alla ska känna sig oskyldiga. Men det står jag för. Okej? Bra, då kör vi. Inatt när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på allt mellan himmel och jord. På mig själv, på andra och sen dök några andra upp som jag inte kom ihåg att dom existera. Våra goa, söta, äckliga, skrämmande djur. Så bara för att jag är så jobbig ska jag därför nu dela med mig lite av det som min hjärna sorgligt nog lyckats lägga ner så frunktansvärt mycket energi på.

Jag skulle se mig själv som en hare. Stressad som fan och springer rastlös genom ljuset för att jag inte är rädd för döden. Tuggar småbitar och spottar ut det för det inte faller mig i smaken. Vet inte riktigt vad jag vill göra med livet, därför springer jag lite till. En idiot asså.

Skulle kunna vara en katt. Skulle nog inte se mig speciellt tam eller så men kan offra mig ibland för att vara en sällskapskatt. En liten vilsen varelse som springer runt på varenda trädgård bara för att jag vill förstöra. Kissa på bilar (det gör jag inte, än), riva märken på dyrbara grejer, bajsa i sandlådor (det gör jag inte heller, än). Skulle vara ett svart litet kattskrälle och skräma folk, gå kors och tvärs över stadens gator bara för att skapa lite mer spänning i livet och att folk ska spotta ut lite saliv på backen.

Varför inte en hund? Man ser exakt vart jag gått eller varit jag är för jag fäller som jag vet inte vad. Det är, ursäkta, helt jävla otroligt!! Ser ut som det ligger svarta maskar på min vita kudde på morgonen när jag vaknat. Jag får inte göra vad jag vill, gå vart jag vill, sova när jag vill, när jag vill "rastas" för på toaletten kan man tydligen göra farliga saker. Får inte bestämma ett jävla skit helt enkelt. Går runt med ett liiite för spänt koppel runt halsen.

En liten instängt guldfisk. Lever ständigt i en bubbla, kan knappt andas. Folk kollar på mig och skrattar men jag hör ingenting. Dom försöker fånga mig och ge bort mig som mat för jag bara är till massa besvär.

Mamma skulle säga att jag kan vara som ett lejon. Om någon stör mig så skriker jag som svar. Kan ändra humör på direkten och vågar bara släppa vissa människor in på livet.

Hahahaa en knubbsäl..

LÄNGE LEVE DJUREN

Fredag, fredag. Älskade älskade freeeedag. Jösses det kan nog bli bättre för tillfället. Det är helg, påsklov och jag har huset för mig själv fram till midnatt och kvällen kommer att tillbringa tillsammans med Andreas Grega.

Dagens tre ynka timmar i skolan gav inte speciellt mycket. Har mest suttit och glott på barn och lyssnat på samma bok fyra gånger. Jag kommer inte ihåg om jag var lika weerd när jag var i fyra års åldern men det var jag säkert. Men kan ju bara säga att dagens småttingare har ändrat framtidens arbetssysslor. En skulle tydligen bli törnrosa och en skulle bli påskhare. Men påskharen finns inte, bara så du vet.

Det är jag som hatar familjen Andersson mest av allt just nu, inklusive mig själv. Därför har jag redan bäddat ner mig i sängen för att det ska bli fredag fortare. Då jag kommer ha en kväll för mig själv, mina päron som det är så jävla synd om ska åka på fyllekalas och bror min ska hänga hos sin nya brud. Jag ska stänga in mig. Slå igen alla fönster och skita fullständigt i världen. Tackar jag för.

Har inte riktigt kommit ur denna onda cirkel som jag lever i. Eller jag, det är minsann ett antal till. Det spelar liksom ingen roll längre. Antingen får man skit för att man säger för mycket eller så får man skit för att man håller käft.

I can wake up to a bad day, I know how to go from there, but there´s something I can’t handle.
it’s not that you’re not welcome, you’re amazing in my eyes, it’s just me that change too much around you. I can think of a million reasons and times when i should shut my mouth. but i feel like a fool around you. We will never know each other, It’s not much to cry about. But when i get so strange around you, might be something to work out


Jag har lite svårt med att hålla mig i liv på dagarna. Igår hade jag en sov-onsdag från morgon till kväll. Kom hem från stan med mamma vid två, släångde i mig en kopp kaffe för att försöka hålla mig vaken iallafall några timmar till. Satte mig i soffan för att läsa någon tidning som förmodligen var skittråkig för jag somnade på direkten. Sov i tre timmar, mamma slet upp mig för middags dags. Jag knöt på mig joggingskorna och tog mig en promenad sen hem raka vägen in till sängen igen. Förstår om ni inte förstår sammanhanget, för det gör inte jag heller.

Idag däremot behövde jag inte gå upp halv sex för att skynda mig till bussen tio minuter över sju. Nej, idag fick jag sovmorgon. Börjar klockan ett idag vilket är förjälva underbart. Efter skolan ska jag för en gångsskull ta mig hem till Josefine som för x antal månader sedan flyttade från oss i ghettot Tibro. Sen fick jag någon underlig tid på kss klockan 18:00 på en torsdag. Hum? va är det första man tänker. Jo, kss-läkaren jobbar över för pedofil-tid? kss ska vänta på dygnet helt och hållet med mottagningstider? det har helt enkelt hamnat fel person på+ operationsbordet?

Shiit, jag är redan trött. Ska nog ta mig ut en sväng innan det blir dusch och häng vid garderoben.

Som ett gäng glada amatörer satt vi ännu en gång i skolbänken, måndagmorgon med en mattelektion. Det var inte så att vi tog det rätt lugn och försiktigt innan utan rena rama allvaret på direkten. Därför dissade jag bloggandet helt och hållet igår.

Men idag är en ny dag. Kom precis hem efter en förmiddag i skolan. Hade hoppats på sol och runt 10 plusgrader men ute regnar det och har sig. Åhhh, vill ha 12 juni, en solstol, en piña colada och en underhållande kamel. Det börjar bli trist på riktigt nu.

Hade tänkt att ta tag i livet på riktigt från och med idag, men ögonlocken orkar tyvärr inte idag heller så skjuter upp livet en dag till, minst.

Fuck you right back. Hej

Misstaget hände just när man backade undan i stället för att bara fortsätta framåt. Man ville inte gå för fort fram eller vara påstridig på något sätt. Tyvärr visar det sig att det är en olämplig taktik förtillfället. Problemet man står inför kan bara lösas med en större metod, mer uthållighet och beslutsamhet. Man kanske måste vara lite mer självisk. Försök du med.

Det har varit en helg av lite allt möjligt. Allt ifrån 18 års-fest till "låta-tiden-gå"- tid. Allt ifrån linedance-utskämmande till soffhäng.

Började min sista helg innan skolan med en fredag i Sventorp där vi firade ännu en mänsklig själs födelsedag. Med hela Bengtsson släktet hade jag en av mina roligaste kvällar på länge. Men efter mina senaste dagar i det sjukaste helvetet blev det rätt lugnt på hemmafronten mot vad vissa andra hade. Men man kan fortfarande sätta ett leende på läpparna, dra igång dansmovesen och ge gärnet till Achy Breaky Heart. Så det gjorde jag.

Min lördag såg verkligen annorlunda ut mot vad den brukar göra. Det spelar ingen roll om jag ligger hemma med 40 graders feber och glor på melodifestivalsfinalen med mamma eller om jag har en förjävla rolig kväll med min partyfamilj, denna lördagen var långt ifrån verkligheten. Jag vet inte om jag fått i mig någon konstig "byta-ut-mina-hjärnceller"-tablett eller något liknande, men mina tankar ägde mer eller mindre sönder mig hela dagen. Jag kom och tänka på vilken sjuk jävla värld vi lever i. Jag tänker inte gå in djupare på min syn på livet men mamma uttryckte sig på ett sätt jag inte hade tänkt på. "Du kommer inte ha en enda vän kvar om du berättar det för någon" och pappa drog till med "Sök allvarlig hjälp, jag blir orolig. På riktigt".
Efter att ha fått dessa kommentarer funderade jag ännu mer på livets gåta och nu funderar jag på att skriva en bok om mina funderingar och sedan göra det till en stor bio-hit. Det kommer troligtvis inte locka folk direkt för jag själv hade också funderat över vilken sjuk idiot som kommer på tanken med en film som får namnet "Sanningen om Gud".

Efter den tuffa utmaningen med att försöka släppa på den tanken blev jag helt slut och somnade framför pensionärs-tv klockan 20:30.

Men vadå egentligen.. Klart man måste få ha tanken och fundera över varför i helvete vi lever på denna jord. Alla ska ju endå någongång dö. Jag vet att jag inte längre är en livsnjutare och bara går varje dag och kollar på klockan som en tickande bomb och samtidigt försöker komma på tanken vad som är meningen med livet. Men som mitt försvar har jag aldrig sagt att jag är normal på något sätt.


Imorgon är det back to reality again och dags att ta sig tillbaka till dokusåpan själv, Västerhöjd. Efter fem veckor ska det bli mer än underbart att komma tillbaka igen och se vad som hänt i dårhuset utöver det som folket redan skvallrat om. Därför ligger jag hemma och laddar med att gråta lite till "My sister´s keeper" med ett dussin snorpapper. Tillbaka till underbara söta människor, idioterna själva, huggen som stucken helt enkelt.

Jag hatar mig själv för att jag hela tiden köper nya fina kläder. Jag tänker jämt; "men den här ska jag ha på nästa fest, fan va bra!"  Vardagligen springer jag runt i ett par tights och en stor mallorca tröja som pappa använde på 80 talet. Men nu när jag är tillbaka till verkligheten och borde fixa till mig lite, har jag INGET att ha på mig. Kul säger man då och suckar lagom högt. Det kanske skulle funka med att bara slänga om sig ett stor lakarn med lite blingbling sen köra gärnet. NEJ! Vi måste sätta lite färg på världen.

Trodde jag skulle bli mer annat än glad när det slutade snöa men nu när det övergått till regn som man blir pissblöt av, då kan jag inte hurra precis. Hade hoppats på en ledig fredag med en filt och en kopp kaffe ute i solen på en stol. Men istället blev det att sitta inne i soffan med duntäcket, studera varenda regn droppe med en fjånig kopp thé i handen.

Men jag gör mig glad genom att jag för första gången på 4 veckor får använda parfym, smycken och måla naglarna. Det räcker tydligen inte med att man måste jobba och slita aset av sig på ett sjukhus, dom där reglerna måste ju följas också.

Praktiken är slut, praktiken är slut. Fattar ni, praktiken är slut och jag säger hallelujah. Asså snacka om vilken lättnad jag hade när jag äntligen kom ut efter suttit fast i KSS svängdörrar några minuter. Känns som jag bott på det hemskaste stället på jorden i 4 veckor utan privatliv. Jag hatar sjukhus, alla förutom Sahlgrenska. På sjukhus dör folk, på sjukhus finns elaka läkare, på sjukhus serveras inte den bästa maten gud skapat, på sjukhus bryter man ihop. Det är där man får reda på alla obotliga sjukdomar, där man lägger svart på vit och berättar dom sista året som vilka som helst.

Men nu har jag gjort mitt. Jag har lyssnat på andra människors liv. Jag har berättat sanningen. Jag har sett folk lida när dom fått sina livsviktiga svar. Hur tårar kan spruta av sjukdomar. Hur folk blivit skrämda från vettet. Och stackars barn som blir av med sina tonsiller. Från och med nu kör vi helt och rent på det latinska språket.


Nu ska lilla fröken Andersson hoppa i säng, imorgon blir det ingen rast och ingen ro. Jag är 18 år och stressad som en jävla hare. Utbränd vid 30.
PEACE

Det gör mig så lycklig. Så glad att jag får ett leende på läpparna. Att jag ska göra allt för att få tillbaka mitt riktiga JAG igen, och låta det stanna.

Första nöten skulle kunna vara en riktig seg hård och fruktanvärd jobbig nöt men det är hon inte. Hon heter M. Pehrson och är den allra första läkaren jag någonsin träffat i mina dar som man inte vill ge en spark i röven. Med världens bästa minne, högsta omtänksamhet och med ett så gott hjärta vill jag ha henne som personliga läkare. Att det finns så förstående människor i vårat avlånga land som dessutom är läkare skulle ju kunna vara rena rama bullshiten egentligen. Skulle kunna tatuera Dr. Pehrson över hela ryggen.

Nästa mini-människa är "syster-Barbro" som är hälften så lång som jag, skryter över sitt nya liv som farmor och hon älskar sitt barnbarn högst av allt. Hennes liv hann hon rabbla upp under dagens fem jobbade timmar och det känns som vi känt varandra hela livet. En sån där liten nalle man vill ha sittandes på hyllan över sängen som man bara kan plocka fram ifall det skulle vara något. Någon man kan krama hårt som kramar en tillbaka. Barnsligt underbart.

Den sista nöten knäcktes idag torsdagen den 18 mars 17:51 av Jenny J. Bästa stunden i mitt liv och hjärtats förvirrande kom ner på jorden igen. Jag blev nästan full i skratt av lycka efter att ha hört "Men hej! Trodde inte ens att du levde längre". Jag tog det positivt och få ett så bra avslut på en 2-minuters konversation gjorde min dag, "säg till om du behöver hjälp, så löser vi det. Vill få tillbaka dig på benen igen, sen kör vi". Allt eller inget. Nu eller aldrig.


Tack för att ni knäckte nöten.

On the road again men fortfarande med värre än värsta förskyldningen. Kändes som jag skulle få influensan bara för att jag är jag, inget annat. Otur liten prinsessa som mormor kallade mig. Prinsessa skippar jag och behåller otur.

Imorgon slår jag klackarna i taket och sätter mig med ett leende på läpparna på bussen för att ta mig genom sista dagen på praktiken. Längtar fruktansvärt mycket till skolan eller så längtar jag bara fruktansvärt mycket bort från praktiken, va vet jag men det kommer visa sig. Nu kan man dra alla över samma streck.

En del är ju bara dumma i huvet, FAN VA UNDERBART ändå.

Sådär, jag börjar bli jävligt trött på att vara sjuk nu. Därför åkte jag in för praktikens sista bedömningssamtal. Tänk att man måste göra massa grejer i livet för att bli godkänd, men vad gör man inte. Vissa ställer ju människor på rad och spottar dom i ansiktet och behandlar dom som svin.

Snart skriker jag efter sommaren. Våren är ju typ här, det har vi ju redan märkt men eftersom det ligger hundra ton snö på varenda gräsmatta fortfarande borde jag kanske bara vara glad om snön har försvunnit när jag varit i Afrika och vänt den 19 juni.



Im done, tipping on my toes, strike an iron and attack my soul
misty moon, youre gonna see, Ive got you blues to get on my feet

Tendensen att bli intresserade i personer som kan göra saker som man inte klarar av kan man sorgligt nog inte styra över. Man ändrar sig även ofta beroende på , för vissa människor har en enastående förmåga att falla åt sig andra människors egenskaper. Man är förhoppningsvis i en bra blandning av personer hela livet, men ibland märker man tidigt vilka som är värda att ge en chans till.

Färga håret   check
Boka tatueringstid   check

Solen lyser, himlen är blå och jag hostar och nyser. Ja men är det inte typiskt en svensk själ just denna tid på året? Jo det är det minsann. Försöker ändå se fram emot 12 juni då jag för en vecka kommer slippa höra massa bakom-ryggen-skvaller om alla nära och kära, idioter som ler så fort man mår dåligt och istället leva ett lyxigt liv bland sexiga kamler, svalkande Margaritas och muskulösa lifegurads. Dom ska nog få rädda mig mer än en gång i onödan.

Medans vissa tycker om att bete sig som svin står man oftast kvar, med ett leende och klappar händerna. Adjö

Jag erkänner att sjukdomar är inget jag någonsin kommer kunna vinna emot, även om jag har rätt inställning eller om jag gjort upp en bra plan på att försöka kunna undvika det. Jag har fått i mig ett hav av värktabletter, febertermometern går jag i munnen med tjugofyra sju och febertopparna kommer ungefär varannan timme.

Känner inte för att yttra mina känslor här och nu som om det vore ett nytt skvaller. Därför ska jag gå och lägga mig igen, försöka få i mig lite blåbärs thé och fundera över vad som är positivt i denna värld.

Hej alla söta små luffare. Har fått i mig ett dussin alvedon efter att känslan av körtelfeber knäckt mig totalt. Fick ännu mera kläder som jag beställt från HM idag, och kan ju inget annat än att be till Gud och hoppas på att våren och sommaren kommer så fort som möjligt. Orkar jag ger jag bevis imorgon.

Nu ska jag och mamma dra på en film.

Jag har inte fått fram ett ord ur käften sen klockan fyra igår kväll. Och inatt har jag vaknat 7 gånger av att det rinner svett om mig, ooh fresh! Men efter en timme i duschen känner jag mig fräshare men mår åt helvete rent ut sagt. Snöar gör det också. Denna dag kan ju inte bli värre.

De typiska tecknen på körtelfeber är halsont, hög feber, trötthet samt svullna lymfkörtlar i halsen, armhålorna och ljumskarna. Andra symtom kan vara lätt svullna ögonlock, utslag på huden, värk i lederna, ont i musklerna och illamående. Om du får infektionen i vuxen ålder behöver du inte få ont i halsen, utan besvären är då framförallt feber och förstoring av lymfkörtlarna.

Ha-ha-ha.. Då kanske det var min tur att få denna hemska sjukdom. Trotts att jag har alla symtom så försöker jag övertala mig själv om att jag bara inbillar mig när det gäller magvärk, ont i varenda jävla led, är trött och inte kan svälja. Att jag inte ser mig själv i spegeln är väl kanske för att jag tycker jag ser så fruktansvärt ful ut.

if you don´t like it, it´s cool. fuck you

Förlåt men jag har varken orkat, kunnat eller kännt för att gå ur sängen sen klockan 18.13 i går kväll. Efter mina 15 timmars sömn inatt har jag 39 graders feber, ser ut som en kräfta i ansiktet, är stum och kokar som en kamin. Jag som vanligtvis brukar gnälla om att jag fryser hela tiden borde egentligen hålla käft nu när jag för en gångsskull är varm.

Igår när jag och mamma fixade dessa pass som man nu måste använda för att kunna ta sig till ett annat land. Tycker allt börjar bli lite överbegränsat här i världen. Tänk va bra det vore om man kunde åka och härja helt fritt här i världen. Bo där man ville och inte behöva torteras i denna vinterkyla! Strunt samma det jag skulle komma fram till var att jag såg ut som ett spöka med tre stora svart hål i facet.

Med mitt rum och mina kläder har jag iallafall inte kommit någonstans med. Denna sjuka känslan man har i kroppen borde vara förbjuden. Vet att det bara är ett straff från the lord of the earth men att må som en stucken gris är inte trevligt.

Onsdag morgon, The Voice på teven, ingen röst och det kryper i hela kroppen. Och där kom dagens första solstråle.

Sjuk sjuk och sjuuuk. Nu erkänner jag äntligen för mig själv att jag är sjuk. Jag har feber, ingen röst och får knappt in luft i strupen. Jag som sagt "peppar peppar ta i trä" varenda dag på sjukan men hjälpte tydligen inte. Ta mig i kragen och städa mitt rum, läsa lite fånig körkortsteori och knakra alvedon. Men nu är jag ledig i två dagar, skönt. Så snälla rara älskade Gud, gör mig frisk..

Strax kommer mamma, blir först en timme av rädsla, sedan ska jag även om jag ser ut som ett monster idag införskaffa mig en pass.

Blir sjukare och sjukare. Hostar och är rosslig i halsen. Ont i bröstet och värk i njurarna. Fan. Trött på inget, trött på allt asså. Men jag måste bli frisk tills imorgon så mamma ska nu bädda ner mig så jag får se på min nya favorit. Filmen som visar hur allt egentligen är. Sen lyckades dom tillomed att slå två flugor i en smäll när dom tog med både ben Affleck och Bradly Cooper. Det tackar jag för.

Nu sitter jag här. Efter 6 timmars arbete har jag ont i precis varenda kroppsdel. Inte för att jag gjort något väldigt ansträngade. Utan som en blixt från en klar himmel smällde det till i kroppen så från och med nu kallar jag mig sjuk.

Är väldigt glad över att jag nu kommer vara ledig i två dagar. Finns som sagt en hel del att göra med livet. Största lasten just nu måste ändå vara mitt rum. Drar en djup suck så fort jag kommer in och ser soptippen. Dammigt, ouppackade kläder, ett halvt systembolag och lite för många väskor.

Känner mig lite som en stressad hare för tillfället.

tell him that some flowers already have grown, tell him the ice broke this afternoon.
tell him that fishermen are out there to catch, tell him there are lovers so hungry to match.

ask that poor thing if he is alright, ask him why he is so eager to fight.
ask him how many years that have gone and ask him why he hasn't moved on.

warned that poor thing about who's gonna pay. mourning about the danger in his ugly way.
tell him that some smokes are too good to ignore, tell him there are some flavours you could be born. ask him why yelling don't reach his mind. tell him there's no mercy for the bitter kind.

Back on track

Säg vad man vill men nu är det dags för detta (eländiga) bloggandet igen. Men jag gillar det ibland ändå.
Dessutom kan jag ge världen ett litet leende idag. Våren är på väg gott folk! Solen värmer verkligen och fåglarna kvittrar. Så vill ge vädergudarna ett stor fet kyss.

Har precis dratt i mig en kopp kaffe ute i solen med mammsen. Nu ska jag se vad HM paket gav mig idag.

Det finns ingen anledning att ändra riktning eller att ge in i något nytt just nu. Man vinner bara på att fokusera på det gamla, hitta tillbaka innan det är försent. Har man tur så visar sig resultatet på andra sätt mot vad man kanske hade hoppats på. Men egentligen är det bara positivt. Alla som man känner står på en och samma sida, tycker likadant och förstår när rädslan kväver en. Fortsätter man öppna sig för dom med ärligheten i blicken kommer dom stå still bredvid föralltid. Tillsammans kommer man se hur mycket man egentligen vinner av det man sattsat på.

Ne, idag finns det faktiskt inget som räcker till. Därför slår jag händerna ihop och tackar för mig.


19:05
Eller ne, jag skojade nog! störd tjej, woap woap

När man testar nya saker i livet vet man aldrig innan hur det kommer sluta. Vi är ju ändå gjorde för att testa nya saker. Antingen blir allt positivt, man ångrar inget, man lever för dagen, njuter av den tiden man fått och lever som om det inte fanns något imorgon. Eller så blir det negativt, man ångrar sig, längtar efter morgondagen, tycker allt är värdelöst, och man tycker en minut känns som en dag. Det beror självklart på vad grejen handlar om. Ibland gör man småsaker som inte skulle göra någon betydelse om det blev ett dåligt eller ett bra resultat. Det är då man skrattar för själva löjligheten över att ens bry sig. Men ibland påverkas andra saker. Dom dagarna livet känns som ett stort skämt och man måste slå huvet i väggen för att ens veta om det är på riktigt eller inte. Då hjärtat slår några extra tunga slag, man tappar andan och ögonen ser ut som två stora svarta hål. Man missförstår kanske andra människors meningar och lyssnar bara på det ordet man vill höra.  När önskan är så stor och man vill sväva på moln igen. När man nuddat botten och behöver hjälp att ta sig upp. När jag vill säga något men vågar inte öppna munnen. Man är fast i något gammalt som man vill ha tillbaka. När man är så skör och kan brytas av bara genom en blick. När man hoppas att någon för en gångsskull kan stå för vad man själv vill. När man har någon att lita på och inte bara "finns där". När man blir förbjuden av att göra vissa saker bara för det kan sluta med att man skadar sig själv. När man går i andras fotspår men vet inte vems. När man bara lossas vara glad och går runt och ler åt massa ofrämmande människor. Man vet vart man borde vara men vet inte hur man ska ta sig dit. När man ser en bild i ögonen och önskar den vore sann. Man lever helt efter andras bestämmelser, fast man inte borde göra det. När man försöker vara någon som man egentligen inte är och aldrig kommer bli. Man vill göra så mycket men man är hjälplös, samtidigt gör man allt för att kanske få någonting tillbaks. Då vill man tillbaka, för detta skulle aldrig hänt.

Sophie Zelmani, kaffe och en stol i solen har hjälpt mig hålla mig kvar på jorden. Känns lite mer en bra att vara ledig en sån här dag. Ska strax ta mig in och slå på en Joel Kinnaman film inna jag ska hämta ut mitt efterlängtande packet. Ikväll ska jag leva som en idiotisk egoist. Blunda och tänka på något annat.

Sitter framför vakna med The Voice och skrattar för mig själv, en kopp kaffe och mina ögon bara rinner. Ska hoppa in i duscen strax sedan åka in till Skövde. En vanlig standard-onsdag idag plus att jag måste ta mig upp till skolan en snabbis. 
 
puss

Nu är alla dagens behov gjorda, så att säga. Dags att ge mig själv lite lugnande. Imorgon förmiddag ska jag återigen sitta och få stirrande blickar på mig och ett leende jag får mardrömmar av varje natt. Jag ska sitta och bita ihop för att sedan komma hem och få chansen att slänga ur mig all energi hon bara slängt på mig, denna satans jävla bitch kärring!

Slösar alldeles för mycket tid på att bry mig om saker som inte har någon betydelse. Men från och med nu, idag och all tid framöver får jag faktiskt skylla mig själv när jag själv sitter i skiten även om det egentligen inte är jag som borde skämmas.

Nu ska jag leta fram någon gammal goding, slänga mig i sängen och förhoppningsvis fortfarande ha leendet på läpparna som jag har nu till Vakna med The Voice. Jag ser inte fram emot morgondagen, träffa "BitchBettan" sedan blir det upp till skolan en sväng.

TODAY

Bra: solen skiner, är ledig
Dåligt: snön..

Gör: sitter på mammas jobb och förstår ingenting, coffee time
Vill: att något ska hända

Hör: mammas plingande telefon och skvaller från hennes jobbarkompisar
Ska: skövde strax och hämta bilen, sen ska jag hem och skapa lite mer spänning på tillvaron
Bör: städa mitt rum och plocka in alla kläder

Igår: praktik och somnade direkt när jag kom hem
Idag: skövde en snabbis med mamma
Imorgon: träffa min "bästa vän", upp till skolan en sväng

Väntar på: bättre tider
Önskan: för mycket..
Undran: vad som händer efter imorgon förmiddag

Frisyr: utsläppt halvt avkapat hår, utväxt så det bara lyser om det och ser allmänt förjävligt ut
Kläder: kängor, taits, stickad tröja, skinnjacka

Vaknade med överraskande bra humör imorse, förutom att jag är döförskyld. Solen skiner, det är klarblå himmel och snön har börjat smälta. Vill bara ha nysopad väg, värme, converse, ljumna sommarnätter, shorts, sommar..

Ja, rastlös som jag är. Två dagars ledighet och nu ska jag minsann ta mig ut and breath some fresh air. I eftermiddag ska jag vara snäll och sällskapa mamma på jobbet så därför får jag passa på att göra allt jag vill nu. Hoppas även jag fått en paket från posten och hämta ut.

Dags att dra tummen ur röven, hej.

Efter denna måndagseftermiddagen har jag inte gjort någon nytta för världen. Har sovit, vaknat, sovit, drömt, sovit och nu sitter jag här och har beställt upp dom närmaste studiebidragspengar på HM. Lyckad brud, ne.

Imorgon ska jag äntligen få sova ut igen. Hela placet för mig själv, frågan är vad man ska hitta på. Tänkte jag skulle sluta tjata om att jag är en hund men sista gången nu bara. Imorgon kommer jag sitta hemma, äta det mamma tagit fram, sova lite, gå runt och kolla mig omkring nyfiket i huset. Sedan kommer jag sitta i hallen och vänta på att den som kommer hem först ska jag minsann dra med mig ut igen. Snuttan, Humlan, Scurt, Bettan, Berit, öppen för förslag.

Nu blir det duntäcke och en helkväll med Sophie Zelmani.

1. SNÖN Fyfan va jag hatar skiten! Det är blött, sliskigt, gul snö och vatten precis överallt. Räknar ner nu, ungefär 100 dagar till Tunisien, det är ju nästan så man borde fira lite..

2. PRAKTIK Hundjävel tänker jag när jag går förbi en spegel eller ställer mig och glor på mig själv i hissen. Gör du det, sen det och sen kan du göra det också. Visst inga problem, men låt mig göra det också då! Slutar alltid med att den sjukt skönaste kärringen följer med mig på en promenad genom sjukhuset, men tyvärr börjar jag tröttna på hennes historier man hör varenda eviga dag.

3. LIFE´S A BITCH SÅ LÅT MIG VA Hatar just hon, dryga pissråttan, amatören eller vad man nu ska kalla henne. Sånna som tror sig veta mer än vad jag vet skulle jag vilja .. åh jag vet inte. BANG BANG SHOT DEAD



1. 18 Det är nästan som en frihet men ändå inte. Jag har gjort mer nu än för två veckor sedan och det har absolut gett bra resultat om man ska låta som ett reterd. Bara en början på ett nytt liv.

2. SOPHIE ZELMANI, JOHN MAYER, HÅKAN HELLSTRÖM Vill ha dom ståendes i mitt rum på rad.

3. "YOU SHOULD KNOW BY NOW, I Try so hard to make it better." Vill typ skrika för det känns som lyckan kokar i mig igen.

Kom hem för två timmar sedan efter ännu en dag på KSS. Mamma kom och hämtade mig och nu har jag fått i mig en stor kopp kaffe. Hjälpte visst inte som jag trodde så nu kämpar jag med hjärtat igen, stirrar ut på snöstormen, mamma klappar mig i pannan, stirrig blick och jag hoppas jag somnar snart.

mitt uppe i att inte göra bort mig igen

Går till lilla mamma som för en gångsskull insett ett och annat. Lyssnar på mig när jag verkligen har något att säga eller bara vill ha någon att skrika ur all jävla ilska och ångest jag har inom mig. När jag mår som sämst står du alltid bredvid mig istället för att jag ska behöva ligga och drömma om vem jag vill som ska trösta mig. Äntligen låter du mig göra något jag själv vill. Och när jag väl behöver dig gör du allt och lite till.