KONSTEN ATT DRÄNKA SIG I KRANVATTEN
Praktiken är slut, praktiken är slut. Fattar ni, praktiken är slut och jag säger hallelujah. Asså snacka om vilken lättnad jag hade när jag äntligen kom ut efter suttit fast i KSS svängdörrar några minuter. Känns som jag bott på det hemskaste stället på jorden i 4 veckor utan privatliv. Jag hatar sjukhus, alla förutom Sahlgrenska. På sjukhus dör folk, på sjukhus finns elaka läkare, på sjukhus serveras inte den bästa maten gud skapat, på sjukhus bryter man ihop. Det är där man får reda på alla obotliga sjukdomar, där man lägger svart på vit och berättar dom sista året som vilka som helst.
Men nu har jag gjort mitt. Jag har lyssnat på andra människors liv. Jag har berättat sanningen. Jag har sett folk lida när dom fått sina livsviktiga svar. Hur tårar kan spruta av sjukdomar. Hur folk blivit skrämda från vettet. Och stackars barn som blir av med sina tonsiller. Från och med nu kör vi helt och rent på det latinska språket.
Nu ska lilla fröken Andersson hoppa i säng, imorgon blir det ingen rast och ingen ro. Jag är 18 år och stressad som en jävla hare. Utbränd vid 30.
PEACE
