jennanderson

Går runt i husets mörkaste rum, rör mig som om jag svävade på moln. Sjunger för mig själv så det nästan låter bra. Höjer volymen lite till, electric feel.

Djur fascinerar mig. Dom behöver inte fundera på hur dom ska bete sig, eller hur andra uppfattar dom. Dom gör det som dom känner för helt enkelt. Dom oroar sig inte för om dom är rätt klädda och bekymrar sig inte för om de tjänar tillräckligt med pengar eller har rätt vänner. Dom bryr sig inte om hur folk beter sig mot dom eller hur dom beter sig mot folk. Problemen finns liksom inte i deras värld. Dom har insett att man inte ska lägga ner den lilla energin man har på struntsaker. Naturlig intelligens är sannerligen inspirerande för mig. Så från och med nu så vill jag ta mian egna beslut och försöka hitta tillbaka till mitt sanna jag.

Ingen gnista för något, någon eller mig själv. Känner för att medvetet släppa bomben och komma över till andra sidan. Den som kommer vara mitt nya liv, min nya framtid och allt det där som man drömmer om. Ibland vet jag exakt vad jag vill, ibland undrar jag varför man tänker. Saker som bara flyter omkring och orsakar ännu mer problem i världen. Äsch vafan..

Ärlighet varar längst, även om den ibland kan såra.

Idag har jag huvudvärk, en sprucken läpp, ett trasligt hår, en finne på hakan, en bortdomnad rygg.. kanske räcker så. Efter att inte ha tagit en enda droppe igår, utan istället kört runt på skövdes gator med en klumpig bil och väntat på två fyllekajjor i över två timmar känns det som om jag har en riktig jävla bakis-söndag. Känns som jag skulle behöva en till natt med 15 timmars sömn. Men istället med gott samvete kan jag säga till mig själv: "Nej, du har inte druckit."

Sitter med halv huvet rakt ner i matteboken och jag förstår fortfarande ingenting. På tisdag morgon har vi NP i Matte B, hej ig. Men eftersom våran fantastiska mattelärare Olle tydligen blandat ihop mig med en annan brud i våran klass så säger han att om ja går ig kommer jag klara kursen ändå. Gullig kille.

Ne, jag har inget annat viktigt att säga till er som läser min meningslösa och knepiga blogg, jo förresten. Igår va ju jag och Kkarin på Sex And The City 2, grymt bra säger jag bara! Se den om någon. Känner nästan för att dra med mina brudar till framtiden i mellanöstern. 


Nu behöver jag en paus från helvetet och bege mig mot himelen. Så på med skorna, run bitch ruuuuun.

Nu ska jag strax åka in med min nya sjukt snygga coola röda ferrarri som jag fick av min snälla pappa i morse, skämt och sido. Ne, jag får helt enkelt ta en silvrig, grå peugot in till stan och är lite taxidriver, kollar på bio, är taxidriver igen och sedan åker jag hemåt. Måste spotta ur tandkrämen nu, det bubblar över här. Puss


Mamma är trött på mig, det vet jag. Men jag ska nog lyckas. Orkar inte inte inte ... osv.

Mitt bloggande var inte 120 igår, men jag har en förklaring till det hela. Tog tag i mitt liv och åkte hem till Paulina igårkväll och försökte återuppliva torsdagens bravader tillsammans med Josefine. Med bakis-frisyren och dagen efter-smink satt vi under en filt och kurerade oss medans alla andra fyllde halsarna med promille. Känna lukten av alkohol var inte det jag vill ekänna igår, men jag hade en mysig stund med kära vänner. Sedan skjutsade jag Josefine till bussen och jag drog mig sedan hem och la mig i soffan och somnade på direkten.

Nu efter 15 timmars sömn har jag dragit löpet, köpt morsdag present!?, fått tillbaka mitt liv men jag har fortfarande ont i huvet och känner mig skakis. Ikväll blir det Sex and the City 2 med Karin. Och ja, jag längtar! Innan dess ska jag duscha av mig mitt gamla-jag, sedan grilla med min kära familj.

Idag mår jag som en slav i Afrika, som en isbjörn i Sahara, som en alkoholist utan alkohol, som Djurgården efter att dom förlorade mot HV71 i SM-finalen, som Ida H:s mobiltelefon gjorde när hon tappade den i äppeljuicen. Kan med andra ord säga att jag mår sämre än någonsin förr.

Hade en så jädra spräng go utgång igår med mina käraste vänner. Ca 3-4 förfester senare stod vi inne på Husaren och bara körde, man lever ju bara en gång som min bror säger när det gäller att lägga ut 3000 spänn på en jävla planka med hjul på, en longboard asså. Det jag skulle komma till var väl att jag somnade med hicka vid fem tiden imorse bredvid en underbart fuller Beatrice Sörman bredvid mig. Klockan sju ringde klockan och när klockan slog åtta satt jag på mattelektionen och räknade ett tal sammanlagt - tro det eller ej. Men det är det kanske värd, ja vet inte. Men nu måste jag verkligen sätta stopp på det här, orkar inte mer.

Åkte iallafall hem efter min ovärda mattelektion och la mig ute i solen och kände för att dö lite. Men nu helt plötsligt började det regna och jag blev svintrött. Ska dricka lite kaffe nu sen hoppa in i duschen. Sedan kan det hända att jagdrar tummen ur röven och åker och säger hejsvejs till mina kära damer som grillar hos P.M.

Juste, vissa kan dra åt helvete :)

Har lämnar för-för-förfesten och The Sounds hemma och sitter i Hagdahls palatts med Malin och Josefine på för-förfesten och trallar till "desperado". Dricker heineken och snart går vi till grannhuset, nämligen till Bea och fortsätter med förfesten. Ikväll ska jag fan skratta och ha förjävla kul. Sådeeesåååååååå :)

Idag är det torsdag, mitt sista prov är över, jag har bästa humöret och ikväll slår vi klackarna i taket på Husaren. Är så sjukt över taggad men hoppas kvällens chackpjäser håller sig på plats så att säga.. den stora frågan och det regelbundna problemet är ju vad jag ska ha på mig? har fått lite olika förslag från vänner här och var men alla tycker att man ska gå näck, men det vill jag inte. Och kläderna ja hämntade hos Fia igår var inte heller till någon stor hjälp, fick nästan ännu svårare att bestämma kvällens outfit pga. jag har för mycket kläder att välja mellan. Usch, stackars mig, stackars unge!

Nee, mina dear friends. Ska hoppa in i duschen nu innan jag drar vidare på för-förfest hemma hos MallanBrallan med Josselito.

OK!?

Har legat och svettats som en nervös kines i solariet en stund. Så nu sitter jag här och luktar mer än äckligt och är lika klibbig som karlssons klister. Ska dra mig hemåt förken Sofia och säga att det kunde varit värre igår, fyllekaja.. hmm. Själv hade jag tänkt att riva lite i hennes garderob medans hon ligger i sängen och spyr upp gårdagens rester och undertiden lösa mitt stora problem för morgondagen. Va fan ska ja ha på mig???????????????? Problem är bara förnamnet.

I skolan har vi ibland ganska roligt.

Sitter med medicinboken fastklistad i händerna och känner för att slå ihop den med facet i mellan. Pontus sitter här bredvid mig och gråter för att han inte fått några paket, men jag fick ju inget av han när jag fyllde 15 så det är ju kvitt nu. Väntar även på att mamma ska komma hem med inhandlad mat så jag kan fixa iordning surprice dinner för fam. Andersson ikväll. Blir väl "någonting á la J". Men smaken är som baken, inte så värst god alltså.

Haj!

Vi lever i ett mörker, där det regnar småspik.. ja det gör vi minsann. Trodde att våren/sommaren änrligen var här men nu känns det som höst igen. Regn, blåsigt och 7 grader kallt. Yippie. Och med tanke på yippie så var det hippie tema för studenterna i dag, och ikväll ska dom dansa till WMCA på Husaren. Själv ska jag sitta hemma och plugga och längta tills jag tar studentern om 375 dagar, eller nått.

Ne, plugga kanske jag inte hinner förresten. Pappa och Brother P fyller ju år idag, så ska ha kalasis i kväll när alla kommit hem för just nu sitter jag själv i ett mörket och lyssnar på diskmaskinen som går på högvarv. Måste komma på något bra present också, för jag har inte råd med en ny moppe eller en ny bil, tyvärr.

Idag är det måndag, 14 skoldagar kvar till sommarlovet. Kan ju nästan inte bli bättre. Hela jag, från topp till tå mådde mer eller mindre som en halväcklig zombie. Som vanligt slår bakishormonerna till två dagar efter själv partydagen, inte ok eftersom jag fortfarande går i skolan. Så jag kan säga att mitt arragemang i skolan idag var inte i procent som Josses lärare säger utan räknat i promille. Fruktansvärt olydig, otrevlig, omänsklig är vad jag är, lat också för den delen.

När jag kom hem tog jag mig en kopp kaffe och tänkte läsa igenom medicin boken. Men kom inte riktigt så lång. Tänkte att 15 min sovpaus innan pluggandet borde jag vara värd, vilket slutade med att jag sov i en och en halv timma. När klockan slog 16:00 ringde mobilen och jag flög ur soffan på en knappt sekund, sprang bort till blommans och köpte en ros och satte mig i bilen för att åka och hälsa på våran saknade Albin via Stöpen för att hämta upp Karin. Nu har jag kommit hem igen efter en sväng förbi Robert och en skällande Sune. Jag är tydligen ingen hitt bland hundar asså.

Nu är jag ännu tröttare än förut så får väl hoppa över pluggandet idag med. Imorgon blir det en otroligt lugn och härlig dag i skolan, och pappa och lillen fyller år. Jag har inte köpt något för jag är pank.



LOVE MY BEAUTIFUL GIRLS!

6 timmar och 54 minuter tog det att skriva den där hemtentan, och nu är jag äntligen färdig. Känner mig riktigt duktig såhär denna soliga söndagskvällen. Så nu ska jag ladda inför den kommande skolveckan, det börjar ju sakta men säkert gå mot sitt slut och det kan vi ju bara hurra för. Så nu kilar jag in i rummet och slår på en Beck film, dricker lite thé och drömmer om fred på jorden, hejsvejs!

Godmorgon. Ska börja med att tacka Kristine för en helt underbar kväll i sommarstugan igår. Kändes verklligen att sommaren är påväg, dock tror man att man kommit till helvetet om man kollar ut idag. Iallafall, där satt vi med blicken ut över Örlen och svepte i oss ett glas vin eller två. Helt plötsligt efter en snabb visit på toaletten med Ebbsan och Ida fick vi en knäpp och drog iväg till Olstorp. Där var det ungefär en timmes kö typ? men eftersom vi fick för oss att känna vissa personer gjorde att vi hamnde lite längre fram på tio sekunder. Väl där inne klockan 23:50 med tio minuter till Björn raggade vi upp ännu några vänner, denna gången folk vi kände och tog stora steg rakt in på golvet och sjöng med till det bästa av Björn.

En sak som jag inte förstår är att på en sådan här tillställning finns det inte en ända människa som klarar av att stå på sina egna ben utan måste hela tiden stå på någonannans förmögenheter. Inte ok. Idag mår jag som Afrikas slavar, med svarta fötter, en hes hals och en jobbigt humör ska jag ta hand i hand med mina psykologi böcker och börja på hemtentan som ska vara inne ikväll 00:00. Kännes mig inte tressad eller har någon press.

ett sällsynt exemplaaar 

Idag skiner solen och det är drygt 22 grader utanför mitt fönster. Har varit uppe sedan halv nio och fått stått ut med att mamma bakat ihop tre smörgåstårtor. Det vankas kalas för Herren och Brother P idag. Känner inte för att stå ut med miljontals ungar som bråkar hela tiden och andra som sitter och dalltar om saker jag helst inte vill prata om. Men jag får helt enkelt stå ut idag, det är ju ändå lördag.

Ikväll är det premiär på Olstorp, soffhäng eller Chrillgrill i Kristines sommarstuga. Idag vakande jag upp med värsta halshosantjosan. Hoppas verkligen att jag klarar mig från sjukdomar den här gången så jag kan få fira att jag fått körkort. Men har man otur i allt så har man, men man får helt enkelt hoppas på det bästa.

Men känner du/ni får att åka till Tibro en sånhär idag lite helt spontant ska jag nu ge er lite förslag på "roliga" evenemang..
- dyka ner i åna och fånga gula ankor samtidigt som du hoppar runt på en ponny på ånaplan eller varför inte köra lite kareoké och skämma ut sig?
- sitta på en dammig, glödhet crossbana och kolla in några schnygga crossboys som kör SM. Samtidigt som du har ständig huvudvärk, möjligtvis lite migrän och om du har riktigt otur svimmar efter att ha käkat världens största gegigaste hamburgare?
- eller komma på kalas hos Fam. A där jagska klä ut mig till pingvin och dela ut godis till dumma barn och få smaka på mammas smörgåstårta?

Tre förslag, väl bara. Eller om ni inte vill sitta hemma instänga i värmen och kolla när Sverige förhoppningsvis spöar Tjeckien i hockeyn.

Trevlig lördag på er!

Ni vet den där känslan man får när något händer som man drömt om så länge? När man känt att hjärtat slått sitt snabbaste slag i över 49 minuter? När man känner att skiten under naglarna inte är så mycket att gråta över? När det känns som att benen och armarna lossnat från kroppen och gör helt enkelt vad dom själva vill?
Den känslan kände jag igår, klockan 09:22. Då stog det med gröna bokstäver på en skärm - GODKÄND. Vad gör man? Jo, man tänker först på vad det är som hänt? KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRKOOOOOOORT!

Så jag mer eller mindre flög ut stolen och fattade inte riktigt vad som hade hänt, och det har jag nog inte riktigt fortfarande gjort. Vilken jävla känsla att få ett vanligt vitt A4-papper som det står körkortsbevis på.
Så som ni förstår så dissade ju jag bloggen rätt rejält igår, men innan jag kommer till det kan jag ju meddela lite om min torsdag.

Torsdagen började med att jag skulle ligga på en säng och blunda i en halvtimma, vilket i slutet visade sig bara ta 7.30. Men iallafall efter det gick jag genom KSS labyrintgångar för att komma till Infektionsavdelningen för att kolla till lille sjuke morfar. Han låg där och glodde på sin 32" plastma-tv som hängde i taket. Men hade han på den? Nej. Sedan tillbaka till skolan för att se färdigt på ungefär Sveriges sämsta film, Norrmalmstorg. Inte det man vill ha längst uppe i julgranen kan jag säga med en gång.
Men jag och Karin tog oss till Arenan i årets klibbigaste och svettigaste väder och gjorde kanonkulan ner i bassängen och simmade 1 km. Så igår och även idag känns mina lår tio gånger så tunga som dom brukar bara och hela jag känner mig som en död fisk.

Efter skolan igår kände jag nästan för att springa hem istället för att ta bussen. Hela jag hade sån jävla energi och var på så underbart humör och längtade hem till bilen..? Åkte iallafall bort till mamma och firade med en kopp kaffe ute i solen bland äckliga polska lastbilschaufförer, uuuuusch. Åkte hem fort som ögat och hoppade in i duschen för att sedan bege mig till Länsmansgatan till Jessica the Bitch. I åska och spöregn hämtade vi upp Lisa på vägen innan vi tog racet ner till Stöpen för att hämta upp en annan partypingla i sina bästa dar fört att sedan åka tillbaka in i Skövde-träsket bland blixtrar och dunder och satte oss och käade Taco-buffé på Helensgården. Myspys var det allt. I stan lämnade vi J och K när jag och Lisa bestämde oss för att sticka iväg och möta upp Alex och Kronberg. Upp och ner, fram och tillbaks så satt vi hemma i Kronbergs källare tillslut och lyssnade på Clapton.

Men där varade vi inte så himla länge, tillbaka för att hämta upp Jessica och Karin men denna gång med lite alkohol i kroppen, ut till Öms där jag kände att jag inte skulle varit nykter. Så jag tog med mig Ebba, Ida och Johanna hem till kära trygga lilla Tibro igen och somnade rätt jävla gött i min säng.

äntligen.

Sitter i köket och luktar inte allt för smaskigt. Plast och fejk sol efter ett svettigt solarium. Idag var det nästan för varmt och ligga där i tjugo minuter men eftersom jag ska klara av 35-40 graders värme i en vecka så måste man ju "öva" lite. Och där med måste jag meddela att det endast är 23 dagar kvar till Tunisien, så galet jävla underbart. Och hela eftermiddagen har jag nog bläddrat igenom taxfree katalogen som kom idag ungefär tolv-tretton gånger. Har en känsla av att alla mina pengar kommer ryka redan på ditresan. Men eftersom jag är sämst i världen när det gäller ekonomi och bäst när det gäller att manipulera människor för att få några extra öre (pappa, högst pålistan) så kommer jag nog lösa det galant iallafall!

Nu ska jag ut och köra en sväng genom kära lilla Tibro eftersom det händer så mycket här sen ska jag nog dra ännu en Beck film för att så lite Persbrandt innan jag stänger ögonen och vaknar upp till en förhoppningsvis solig torsdag. Börjar morgondagen med ett tripp till mitt andra hem, KSS. 30 minuter under ett helrör, härligt.. hee!  Sen förbi och säga hej till morfar och jag känner för det. Skolan och sist men absolut iiiinte minst har jag fått lov till att åka och simma. Så Karin och Jessica, passa er. Jag var nära på att dränka Josefine när jag var 8.

Heeeey, p&l.

Ingen är 100 % perfekt, det finns liksom inte. För hur skulle inte världen se ut om alla var likadana? Insest eller? Och det är ju en av sakerna vi aldrig kommer kunna ändra på. Det vet du lika väl som jag, eller hur? Men att gå runt och dränkas av stora svarta moln istället för att flyga runt på rosa dunmoln är inte vad man vill göra dagarna ut och dagarna in. Så jag tar min kära vän Lasse i handen och säger "det är som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv".. ja fan, det är mer eller mindre sant. Så vad ska man då göra för att få bort den här relationssjukdommen till var och varannan fiende? 1: helt enkelt sluta fred, peace & love liksom. Eller, 2: slå varandra på käften och säga upp vänskapen. Hellre något av det en att gå runt och få ett tomt jävla leende och ögon som säger "förlåt mig".

Människor är helt enkelt inte gjorda för att sånt här. Om det var franskmesarna eller engelsktöntarna som bestämmde att det var av erfarenhet eller sunt förnuft som vi skapade denna oändliga värld kommer jag faktiskt inte ihåg. Isånnafall kan ju franskmännen börja med att stoppa upp en lång jävla baugette i arslet sen kan ju engelsksnubbarna äta sig tjocka på engelsk-konfekt. Robinson Crusoe tror jag heller inte på. Överleva på en ö i 20 år när jag typ dör av en dag här? aldrig. Så, stryp mig långsamt. Natten!

Idag är jag varken förvånad eller upprörd, skrattar mest och skämms. Lalalala!


Jag har glidit runt som en vandrande pinne idag känns det som. Eftersom min sömn inte var den bästa i natt så får man faktiskt gå runt och se förjävlig ut och lossas som man haft bortamatch. Men denna gången berodde det på en helt annan sak. Fick tvinga en ivrig och arg gubbe iväg med ambulansen igår kväll efter att ha ramlat på köksgolvet ett antal gånger den senaste veckan, fått pencelin som inte hjälper mot luginflamtaion, irrat runt som en galen höna och haft 40 graders feber i sju dagar så fick jag gå emot någons vilja och ringa 112. Coolt.

Så jag satt och glodde rakt in i en vit vägg i fyra timmar på akuten igårkväll innan jag kom därifrån samtidigt som jag lyssnade på en sinnesförvirrad morfar. Idag är jag ABSOLUT INTE på mitt bästa humör så det firar jag med något helt annat.

Att se JJB in action en måndagsförmiddag är inte det vanligaste. Men ibland slår det slint i skallen och man kör ett helt annat race, och att vi ser förjävliga ut bjuder vi på. Men puss & kram från nöjespanelen Jenn, Bell och Jess.

En ny vecka med nya möjligheter. Fullt ös i skolan och jag taggar järnet för en kommande vecka med förhoppningsvis lite bättre väder. En liten fågel viskade i mitt öra att det skulle upp över tjugo grader i slutet av veckan och jag hoppas att det för en gångsskull stämmer. Annars ser planerna ut mer som att ta sig igenom veckan och på lördag blir det grillparty, premiären på Olstorp eller varför inte en utgång? Brukar ju oftast hamna i en djup ångest när det gäller val av olika slags saker så som vanligt lämnar jag väl över mina beslut på mina kloka friends.

Man vinner oerhört mycket på att lära känna sig själv, samtidigt som det är en av dom viktiga grejerna för att överleva på jorden. Man måste ibland vara försiktig när det gäller sina känslor som dyker upp när man funderar över sitt liv. Gräv djupare i sin egen historia, läs vad folk skrev till en i brev, eller skapa sin egen livsfilosofi och skriva ner den för sig själv. Det här är en process där man ska upptäcka sig själv, på riktigt. För vem vill inte göra försöka göra sig själv magnetiskt attraktiv?

Då var det slut på det roliga och ännu en helg är ute ur världen. Som sagt har jag inte gjort något spännande eller något som satt igång mitt liv på allvar efter denna helg heller. Men det har varit rätt skönt ändå. Otur att hamna i feberfrossa osv men jag överlevde tydligen.

Nu är det bara typ 4 veckor kvar till det är sommarlov och jag sätter mig på ett plan till en annan del av världen, nämligen Afrika. Wohoo, kommer bli underbart. Så tills dess är det järnet som gäller i skolbänken och jag ska försöka hålla humöret uppe så långt det går.

Godmorgon! Söndagen är här och snart slut på denna vecka. Skönt? Ja, faktiskt. Den långledigheten som vi fick sådär mitt på terminen gav mig varken lugn och ro eller fullt ös medvetslös. Jag började rätt säkert med feber sedan blev jag frisk för en kväll efter att plånboken lättade sina vingar och jag hade en mysigkväll med mina tjejer hemma hos Lisen. Sedan har jag inte varit socialt aktiv och det har heller inte kommit något vettigt ut ur mig käft. Men när man vaknar upp igen efter att varit  lite sugen på att dra en rejäl utgång mådde jag som en nerpissad barnunge igen. Men jag har kanske vilat ut mig förhoppningsvis så att jag klarar sista dagarna i skolan innan sommarlovet äntligen här så man kan leva livet.

Söndagen är som vanligt inte planerat in i minsta detalj. Jag gör liksom bara vad som faller mig i smaken. Men en sak som jag garanterat kommer göra, är att längta till morgondagen.

Vissa dagar stirrar jag mig blind på att glo i spegeln. Tvingar mig själv till att förstå vad som har hänt. Det hjälper offtast inte med att jag ger mig själv en smäll på käften för att jag ska inse vad jag gjort. Ibland tänker jag på om det är såhär jag vill vara, om det är såhär jag vill se ut eller om det är mitt gamla jag som jag trivdes i. Varför jag ens började är en fråga som ständigt väntar på att få sitt svar. Men jag vet inte. Det är det enda jag kan säga. Att jag inte vet någonting. Jag vet inte om det är såhär det ska vara, om det är såhär jag vill att det ska vara? Men en sak vet jag att allt är mitt fel. Det var jag som straffade mig själv även fast jag inte gjorde något. Jag bara gjorde det som dom andra sa till mig. Mitt andra jag har gjort alla mina val. Jag har inte än fått sagt det jag vill, gjort det jag har behövt att göra, bara spelat efter någon annans regler.

Ja, jag skyller på mig själv. Det är fortfarande och kommer alltid vara mitt eget fel att det blev som det blev. Jag tål skit, för det är något som har kommit och gått hela livet. Både av mig själv och av andra. Släng alla jävla skit rakt i ansiktet på mig, jag tar emot det och ger inget tillbaka. Och dom vet om det. Men det är fel, fel fel fel. Jag tänker inte på mig själv. Det måste varit så det började. Med mitt ivriga tänkade om att "det löser sig en annan dag" tänder mina tankar till på fortfarande.

Att jag varit dryg, vresig och totalt jävla bitchig har varit på grund av ALLT. Med med "Fluxetin gör kroppen susen".. eller inte, men jag är iallafall gladare. Vaknar med ett leende på läpparna, somnar med ett leende på läpparna, skrattar i sömnen och drömmer om en underbar verklighet. Men egentligen är det bara fejk. En liten människa med en konstig personlighet som inte går efter sina egna känslor och sina egna viljor utan följer sitt andra jag som är djävulen själv. Jag skulle behöva komma under ytan och vara tvungen att kämpa mig upp till ytan om jag ska ha en chans att överleva.

Jag har förstört för många. Speciellt för dom som står mig närmast. Men jag saknar och tänker på dom varje dag. För det första hade jag aldrig klarat mig hit utan dom. Och jag kommer inte klara mig om fler försvinner. Jag är inte ens halvvägs på min såkallade "resa" och jag är jävligt långt borta från att bli normal igen. Men när man inte känner att något är fel, när man inte vet vad det är som hänt, när man inte känner att man avrit nära på att försvinna ur livet med ett hjärta på 32 slag/minut, att man har ett rosafärgad blod, att man trycker i sig små piller för att överleva en dag som människa på jorden. Att ständigt vara trött och hela tiden känna den hemska känslan av ångest, rastlöshet och skiter i sig själv. Att inte bara kunna försöka förstå och inte faran utan istället skrattar och skriker när någon bara egentligen försöker hjälpa en.

Jag tänker väldigt konstigt. Jag kan sitta i två timmar och bara glo rakt upp mot himlen, rakt in i väggen eller in i spegeln och se mina sorgsna hundögon och min knubbiga näsa och fundera över varför i helvete vi lever på denna oändliga märkiga jord? Vi kommer alla en gång dö och livet är bara en plåga utan någon som helst mening. Han kallar sig Gud, han som skapade jorden ni vet. Jag vet inte om jag kan slå handen på hjärtat och svära på att jag tror på en sån grej. Men om han nu heter Gud, Tore eller Olle spelar väl ingen roll men för att ingen vet hans riktiga identifiering så kan vi ju kalla honom för Gud. Han leker ett spel. Han ser oss som pjäserna i ett chackspel. Där dom dominerade är dom svarta pjäserna som puttar ut dom vita en efter en som dom vore skiten under skorna. Är det så det ska vara? Ne. För tillslut kommer någon ändå säga ckack-matt.

Eller varför inte dra en historia om fia-med-knuff istället. Tänk att vi lever ett liv där allt går ut på att slå ut varandra, den som tar turen och chansar lever ett förjävla lyckligt liv medans vissa måste börja om på noll stup i kvarten. Det är inte heller något man vill.

Och det kan jag säga, med handen på hjärtat, det är ingen roligt spel som du Mr. Gud satt in oss i. Skulle vara jävligt glad om du någongång fick känna på din egen potatis, eller varför inte skjuta en A75:a rakt upp i arslet så ska du nog få se hur det känns.

För att avsluta denna stund som jag äntligen fått ut mina aggressioner på önskar jag att någon med lite vett i skälen kan säga åt mig att det är fel. Mitt tänkande är fel, att mina drömmar kan ta sig någonstans och säga rakt ut vad som är meningen med livet skulle jag ge ett diplom till och kyssa dens fötter. För just nu tror jag att jag börjar på något sätt inse att jag gjort ett jävligt stort misstag och snesteg i livet. Jag valde helt enkelt fel väg och det kommer ta minst dubbel så lång tid innan jag kan säga att jag kommit ur den. Just nu önskar jag att det var en kall januarikväll, jag går där med pirret i magen, ett bulltande hjärta och med ett leende på läpparna i mina svarta jeans, min randiga tröja och min gröna everest jacka och kör samma race och får uppleva allt igen men välja den rätta vägen.

Helt plötsligt fick jag ett ryck och ville bli sprängfull eller psykopat. Bete mig som ett underbart svin och leva livet. Psykopat kanske var att ta i men vill bara få lite andrum och leva ett annat liv några timmar. Blunda och tänka på något annat. Sedan vakna upp i en helt ny värld men med tanke på att vi lever ett så fyrkantigt liv och inte kan breda ut våra vingar och göra precis som man vill får jag nöja mig med en kväll tillsammans med min tjockismage som är sprängfull med godis. Blää, mår illa.

Åh, vad jag saknar Åhus. Så med det slänger jag upp en bild från när jag och världens goaste
Tessan var där nere i somras. Blev en blandning av beachhandboll, regn, vin,
härliga Helsingborgare, sol, bad, grillning, surfande och ett antal cykelturer.

Farmor och min lossas farfar kom precis till våran lilla ministad Tibro för lite fika såhär på lördagseftermiddagen. Så ska kila ut på altanen med en filt och dricka lite kaffe.

Ska börja med och tacka Lisen för en mysig kväll igår. Efter några timmar med massa skitprat, nyheter och skvaller och en äckligt god daimglass somnade jag rätt skönt igår. Tack tjejer, ni är för goa!

Idag är det lördag igen, och det regnar sjävklart. Men på något sätt är det skönt, långledighet och dåligt väder kanske inte låter som plus och minus men när det behövs lite avkoppling för det vardaliga så är det ungefär den bästa kombinationen.

Jag känner att jag behöver en dag till att bara fundera, släppa mina tankar fira och drömma om framtiden. Känna den längtan som någonstans alltid finns intill mig. Vad som kommer hämta idag, imorgon eller om en vecka är det ingen som vet. Det är bara jag som kan önska mig något som faller mig i smaken. En överraskning eller något annat genomskinligt som kan ge mig ett leende på läpparna skulle jag just nu kunna gråta för. Jag saknar den tiden som allt var i sin ordning. Nu vet man aldrig vem man kan lita på, vem som fejkar eller vem som står en nära. Alla spelar efter någon annans regler och man märker det så tydligt. Vill att nån ska kunna stå för vad man själv vill och inte bry sig om vad som sägs bakom sin rygg. Alla kommer någon gång vara med om samma sak. Så ge det en chans, snart kan det vara försent.

Men ibland känns det som vi vet mer om varandra än någonsin. Vi pratar med varandra i våran ensamhet. Tankarna krockar med varandra lite för mycket. Det är bara vi som inte insett vad det handlar om. Jag vet att jag har lätt för mig att falla tillbaka, men när det inte finns någon chans att koppla bort det som slåt en mest vet man inte hur långt det kommer gå innan man vet att det äntligen är över.

Vi är så tysta mot varandra, ingen vågar säga vad man egentligen känner. Man är rädd för vad hjärtat säger. Alla ser förutom oss, hur det egentligen är. Jag försöker gå men något håller mig kvar. Jag försöker ju gå därifrån, bort från allt. Men någon håller mig kvar. Varför inte bara sluta? för var du en befinner dig, så vet vi ju båda två.

Funderar starkt på att ställa mig i duschen en stund. Duscha av mig gårdagen och nattens kvarstående Jennifer, tänka lite och bara hoppas på det bästa. För det regnar idag och det finns en mening med det.

Drar och hämtar upp underbara Bea som kommer med bussen, sedan åker vi hem till Lisen för tjejkväll med världens bästa brudar. Hoppas ni får en trevlig kväll, för det ska jag minsann ha. PUSS

I know a place nearby where we use to go to spend some time alone when the nights are cold. I’ve got a friend who´s only a heartbeat away, I’ve got a friend who gives me a reason to cry, we said goodbye today.

When all my fingers can no longer feel and when my eyes are too weak to see
When times get rougher I can only pray. So come give me sunshine, come give me rain
come let you hair down, release my pain, come give me loving, come give me hope
and at the end, I will smile again

Förlåt för dålig uppdatering. Men jag har inte haft chansen eller haft tid till att slå mig ner och skriva några ynka rader om mitt nuvarande liv. Men här kommer en liten påfyllning.

Igårkväll så slog jag och mamma på Den Nya Människan, en riktigt bra film faktiskt med redan 20:40 sov jag och snarkade som en gris nerbäddad i sängen. Idag har jag har jag haft en riktigt bra dag jämfört med igår om jag får säga det själv. Hade lite feber fortfarande på dagen men nu är jag feberfri så ikäll blir det hem till Lisen för en kväll med goa brudar.

Tog en sväng in till Skövde med mamma förut för att köpa nya resväskor och då passade jag även på att inhandla lite nya roliga grejer, förstås. Klart man blir en riktig glá brud när man inser att man har mer pengar på kortet än vad man hade räknat med. Tack vare att jag fick shoppa av mig lite kanske fick febern att gå sin väg.


Nu ska jag bara röja undan på mitt dammiga och skitiga rum innan jag slår på grillen.

Vid det här laget så sitter väl alla godingar hemma i sin egen lya och lyssnar på partymusik och har ett jobbigt val att göra som handlar om vad man ska ha på sig ikväll innan den stora festen drar igång så att säga. Men det beskymret har inte jag idag, tyvärr. För en gångsskull är jag nästan tårögd över att jag inte får ha den paniken av att välja vilka kläder jag ska ha på mig och vara med om en rolig kväll. Men att sitta hemma med dunkande huvudvärk och lyssnar på Sophie Zelmanis dystra och ljuva stämma en hel kväll är vad man får nöja sig med. För just nu känns inget speciellt lockande även om jag också skulle vilja häva några glas vin och shaka asset hemma hos min älsklingsgumma Therése.

Men jag ska vara hemma och kurera mig med mammas kuckelimuck medicin och försöka bli frisk tills imorgon/lördag så jag kan få ut något positivt av våran långledighet. Kvällens första utmaning av medicin blir torsk? inte speciellt sugen asså, tydligen måste jag bli mer intelligent eller nått..

Godmorgon era hjärtegryn. Idag är det torsdag, kristihimmelfärds, 13 maj och det är återigen dags för Tibros årliga crousing. Och för att inte glömma är det 18 år på Bogrens och drickan kostar endast 30 kr! Meeenn...
Jag är sjuk. Jag har feber, ont i skallen, trött, yr och sist men absolut inte minst en finne på näsan. Så jag kommer inte stå ute på Tibros gator och ragga upp någon bil får att få chansen till ett gratisåk och heller inte kommer jag stå inne på bogrens dansgolv med mina allra bästa vänner och dricka mig, näst intill en gratisfylla.

Eftersom jag är mitt uppe i min körteoribok så är det inte speciellt bra för miljön att vi ska ha en crousing såhär hipp som happ. Det är inte ofta en gammal raggarbil med delar från hela världen har en såkallas katalysator som renar avgaserna. Haha shit, låter som ett proffs. Men det jag vill komma fram till var att jag inte är så himla intresserad av bilar, inte heller av att stirra sig blind på stans fjortisungdomar som super sig kanon för att dom tycker det är tufft när polisen häller ut deras dricka precis framför deras fötter. Men serru idag kanske det är min pappa som bär hem er till era föräldrar om ni inte sköter er.

Så idag ska jag försöka inte dissa bloggandet allt för mycket, utan ta igen dom dagarna jag rent av skitit i det. Ska kanske även försöka ta mig ut i bilen och övningsköra lite, men just nu är den drömmen långt långt lååångt borta.

KISS & HUG
en sjuk jenn

Hallelujah! .. ja det gör det faktiskt. Vet inte hur många snygga killar jag såg i stan idag. Antalet får jag iallafall inte fram med båda min händer. Kändes som man hade kommit till en ny stad, en helt ny planet eller varför inte bara tillhimmelriket. Så eftersom jag redan gett mina två små ögon lite godis idag så får det väl vara en onsdakväll med regn, regn och lite mer regn.

Pappa och min bäste broder är iallafall och spelar fotboll hela kvällen. Eller inte pappa, han får duga till coach bara. Pontus hoppas jag står och lyser som en sol i målet och slänger sedan iväg alla bollar som attackerar honom. Jag och mamma ska ha filmkväll. The Notebook, om hon får välja. Och vad gör jag inte för min kära mor.


                                                                        
                                                                                                          love you

Som sagt så är ju inte västerhöjd av alla skolor lediga idag så ska strax åka in till Skövde för en 35 min lång Skydd & Säkerhets lektion. Låter kanske lite ovärt och som att jag är värsta studet för att ta mig in för en sådan liten fjuttig lektion, men ska efteråt slå mig ner tillsammans med Bettan för att genom gå ännu en period av livet.

Om exakt en månad sitter jag på helspänn i bilen påväg upp till Stockholm för att ta flyget för en veckas semester i Tunisien, ska bli så jäkla underbart med andra ord. Kan inte ens föreställa mig hur det kommer va, men jag kommer nog inte klaga iallafall.

Nu måste jag kila iväg till bussilussen, ska bara häva i mig en kopp kaffe.

Åh, vad jag längtar till sommaren! Börjar verkligen få den känslan i kroppen nu. Sol, bad och sena utekvällar med härligt folk skulle inte sitta fel nu. Hösten noll-nio och hela vintern plus denna vår har inte varit mycket och hurra för faktiskt. Men jag är rätt glad över att jag har det framför mig. Det kommer bli värre den 25 augusti när jag sitter i skolbänken igen.

Och med tanke på skolan är det endast en månad kvar till sommarlovet, high five! Då slipper vi dårhuset i 10 veckor plus att överklassen försvinner. Kan ju inte bli bättre, höhö...

 

Tisdag eftermiddag är här och jag ska bestämt ta mig ut i solen och dricka en kopp kaffe samtidigt som jag ska läsa min sprillan nya Vecko Revy som låg alldeles ensam i brevlådan och väntade på mig. Blir dock att ta på sig tjocktröja, vill inte bli sjuk nu. Det är ju endå långhelg trotts allt. Men om man ska gå på känsla och så som det brukar vara så kommer jag inte ha någon tur alls.

Fick nästan en chock efter att ha klickat mig in på bloggen efter en hel eftermiddag/kväll i soffan.

Min spränghuvudvärk har minsann börjat gå över en mitt nya beskymmer är min rygg. Höger sida dessutom. Herre min skapare! funderar ärligt talat på om timmen är slagen för att slå klubban i bordet när det gäller amputering av fröken Anderssons högra kroppshalva. Endast till besvär och vi lever deffenitivt ett för kort liv för att lägga ner energi på att försöka skrika bort sin ilska. Det rä det jag har gjort hela kvällen. Klagat, klagat och återigen klagat. Så imorgon är det minsann jag som ringer upp Dr. Per Wessberg för att fundera över ännu en operation. Två veckor nere på Sahlgrenska med sura sjuksköterskor om måste göra ALLT för mig + en platt tv i taket skulle jag faktiskt inte tacka nej till om det voreså illa.

Imorgon är det även skola som gäller, inte långt kvar tills det är helg igen vilket är underbart. Behöver ta igen lite som jag missat den senaste tiden. T.ex. att städa mitt smutsiga rum. Usch!

Bara för det är så synd om mig just nu, sprängande huvudvärk och kokande ångest inom sig så ska jag ta min ny inköpta tidning under armen och kila ner till tv:n. Inte ok. Helevete. Fan.

Vilken rivstart Sverige gjorde i första matchen i hockey-vm igår mot Norge. Jag satt med och försökte hålla ögonen öppna hela matchen, tröttheten satte sina spår som vanligt med andra ord. Synd bara att inte den här sexiga hetbomben kunna få stå och glänsa lite i Sveriges kasse.

Ibland blir man och i vissa fall är det bara bra om att blir lite uppmärksam på olika tankar och åsikter man inte ens visste att man hade. Man blir dessutom påmind på ett eller annat sätt om personer är  olika för en och om det är bra eller dåligt. Man vill försöka att söka upp nya spännande människor som är annorlunda för att vidga sitt medvetenhet och sina vyer, samtidigt som man inte vill släppa dom man redan har närma sitt hjärta. När man tänker och gör så, slår du ett slag för fred och tolerans här i världen.

Hejdå söndagen den 9 maj och vecka 18. Det går så himla fort nu för tiden, hinner knappt med hälften känns det som. Imorgon är det en nu vecka och nya tag, dock endast tre dagar i skola, eftersom det är kristihimmelfärds på torsdag får vi njuta av en klämfredag bara sådär - underbart. Däremot har min bror och min gamla skola här i Tibro turen att dom är lediga på onsdag också. Typiskt att västerhöjd ALLTID ska skilja sig från alla andra.. men det är ju en helt annan fråga om varför det är så.

Sitter här tillsammans med min broder som bestämt vill att vi ska umgås ännu en kväll tillsammans efter hans fotbollsträning ikväll. Själv vill och SKA jag heja på Sverige när dom spöar lillebrorsan Norge i hockey-vm, medans Pontus vill se bamse eller nått. Men innan dess ska jag slå mig ner på spikmattan och dra igenom Troja tror jag.

Precis kommit hem från stugan och just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret och samtidigt fäller jag en tår. Vad är det med trök-Sverige idag eller? regn regn och åter regn. Vill också åka till Alanya, och sola och känna lite värme då, inte en droppe ner för min hals än på ett tag.

Det är lördag och mina friends planerar en utgång eller så går dom uppe på Stockholm gator och inväntar en fullspäckad kväll med Lady Gaga. Det hade ju heller inte varit fel, men jag klagar heller inte på att min bror sitter och ger mig fotmassage just nu.

Ska dricka lite kaffe nu hade jag tänkt och förhoppningsvis få tillbaka blodcirkulationen i kroppen efter att ha känt mig stenfrusen i en kall stuga på landet med en blåsig sjö alldeles intill. Sedan blir det att ta plats i soffan framför SM-finalen i handboll. Kom igen nu Skövde!!

Ja, det var tider det. 15 år, fjortis och fejk-blond. Men tänk, då hade man fan kul. Precis just den meningslösa tiden i livet som det samtidigt hände så mycket. Man testade nya grejer, spelade dum och man var inte riktigt sig själv. Men det är ju inget och skämmas över. Alla har vi minsann varit likadana, tro det eller ej.

Kan ju dra gårdagens slutsats här och nu. Kände en ännu mer lättnad efter att vi först ut av alla fick redovisa vårat SoS-tema. Efter halvtaskigt jobb i humm.. 4 veckor så var det äntligen finish!

Efter skolan igår satte jag mig i bilen hos min körlärare och körde utav bara fan. Gick tydligen skitbra, och jag börjar nu mer och mer bli nervös inför stora dagen D. Iallafall sedan spenderades hela kvällen tillsammans med stört sköna brudar på Pim´s. Blev inte så mycket snack om Alanya, det är ju bara 84 dagar kvar.. Lite shopping på det och jag kom hem vid åtta tiden. Tro det eller ej så gick jag och la mig på direkten, somnade och har nu sovit i 12,5 timmar. Tröttheten flödar och syns vart jag än går.

Snart har alla gjort klart NP i engelska B. Är mer än glad att jag inte valde att fortsätta hos Cheep John. En fredag extra ledigt och jag ska nog krypa ner framför en film igen.

Stora applåder till Jennifer Andersson. Åh va underbart! Har äntligen gjort klart mitt framförande av SoS-temat vi ska redovisa imorgon. Sitter och lyssnar på Hoffmaestro, känner mig riktigt duktig för tillfället och ännu en tung grej har försvunnit från mitt restrerande hjärta. Så nu ska jag inte slösa mer hjärnceller på skolarbete förrens nästa redovisning, 24 maj.

Solen har tittat fram igen efter regndropparna. Saknar sommaren något enormt, men nu är det inte långt kvar. Ska väcka liv i mammsen som somnat halv-sittandes i Pontus säng. Sen ska jag minnsan dra igång Stockholm-boogie, känner för att få lite extra summerfeelings och flashbacks från älskade Bovallstrand.




                                         

Sitter och funderar på hur jag ska fira denna dag. Knäppa några kalla, slänga en gris på grillen eller börja shaka ass på en gång? Ne, juste. Jag är ju inte en av dom lyckliga jävlarna som firar 30 dagar till studenten. Men bara för att det är så synd om oss så kan vi ju alltid fira 365+30.

Jag låter väldigt avundsjuk med vem gör inte det? Fast på ett sätt så är jag glad över att ta studenten nästa år. För vad hade ni tänkt att göra om en månad när inte 1050 rullar in på kontot bara sådär? tänkte väl det. Förlåt, vill bara inte bli vuxen.

Ne, glöm det. Är inte det minsta på party humör idag faktiskt. Känner mer för att gräva ner mig i den mörkaste hålan och vakna till liv när allt är i sin ordning igen. Inte kuuuuuul. Beter mig som en stressad hare och virrar runt som en jävla höna här hemma.

Ursäkta mig herr väder-Gud! Undrar om vi här i Sverige är värda sånt här skit väder? Hallå, det är ju liksom maj för sjutton gubbar. Regn, hagel, snö, hagel och åter igen regn. Usch mår dåligt av sånt här, skjut mig!


Är för övrigt trött på Sverige oavsett om det regnar eller om solen skiner, det är fortfarande ingen värme. Men snart så kan jag börja räkna ner på riktigt. Längtar tills jag får gå runt med bikini på en vitfärgad strandstrand och se några stinkande kameler på några hundra meters avstång med en margaritas i handen och samtidigt som jag försöker ducka för alla golfbollar som man när som helst skulle kunna få i skallen. Man skulle kunna tro dom hade sina egna ben och gick lite hejvilt som dom ville på ön. Fyfan va gött, sju glödheta dagar i paradiset.

one tree hill.

Och där satt jag som en luffare på bussen hem igen. Fick sluta 72 minuter tidigare idag vilket gjorde att jag kom hem 68 minuter tidigare. Att detta mirakel just inträffade idag är en stor fråga, antingen har våra lärare fått dåligt samvete efter gårdagens bombnedslag eller så har vi helt enkelt bara världens bästa Jonas till lärare.

Idag har jag inte lust att lägga ner så mycket tid på världen. Känner att jag måste ta tag i mig själv och mitt eget liv. Vad ska man då hitta på? Jag har redan haft en och en halv lektion i skolan, åkt till Skövde fram och tillbaka, ätit frukost, duschat, lyssnat på Bruce Springsteen och klockan är bara tolv?

Rastlös är kanske vad jag är. Men eftersom en egoistisk dag är en dag som alla behöver ibland så slutar jag lyssna på andras åsikter och hela grejen från och med nu. Knyter på mig skorna och slår på iPoden och går en sväng, sen kanske jag dricker en kopp kaffe, läser lite körkortsteori, skriver några rader om frivården, städar lite, läser lite till, skriver lite till, tar självklart några koppar kaffe till, sen en till kanske, i mellan blir det kanske en klimt av J.K sen en kopp kaffe ...

http://open.spotify.com/user/jennandersson/playlist/4Dv3r9tmJKpnjPLQ4p6lIb

Sitter på dagens första lektion med födelsedagsbarnet Emelie som fyller 18 år idag, grattisgrattis! Dom andra två, Karin & Viktor vågar inte trycka på grön lur och ringa till Rödjan och till någon snubbe på anstalten. Själv kommer jag inte heller någonstans, sitter ju och tar hand om min blogg såå...

Men annars då? Vädret är inte så bra. Mer då? Jo, jag är trött. Ska hem och trycka in lite mer teori och lite mer om frivården och hela tjosanhosan om 2 timmar & 1 minut.


 

Sådär, mina nerver var som en bläckfisk med tvåhundrafemtiosex ben ungefär.

Måndag och solen värmer, underbart. Ska kila ut igen och fortsätta mitt kaffe-drickande och terrorisera hjärnan med lite mer körkortsteori. Ikväll blir det en sväng till Mariestad och förhoppningsvis har världens bästa bror satt igång filmen så fort jag kommer hem igen.

ALLA JÄVLA VÄSTERHÖJDS KNÄPPSKALLAR TILL LÄRARE. hallelujah, score, tack, grattis!

Inte nog med att ni helt plötsligt har fått för er att vi i b-klassen ska få ny lärare/mentor till hösten, så drar ni upp att vi tjejer i klassen är mer eller mindre otrevliga, taskiga och helt jävla crazy mot varandra. Vi snackar tydligen skit om varandra MEN ni "vet inte" vilka det är eller vad dom säger. Tydligen beter vi oss som 12 åringar och lägger ner alldeles för mycket tid på att hänga upp oss på vad andra har för kläder och dom som inte klär sig såkallat "snyggt" är tydligen inte "godkända". Vi fick stränga order om att inte ta åt oss, lätt? Ne, inte precis va. Så, tummen upp för er att ni lyckas ännu en gång. Stämmningen blir ju bara sååå mycket bättre och jag gick verkligen ut från skolans dörrar idag med ett stort leende på läpparna och absolut inte med ett hjärta av sten.

Ibland är man väldigt kreativ och samtidigt öppen för att låta andra påverka en. Man ägnar sig alltid åt att planera upp sin egen framtid och planer på livet. Man gör det för att vara förberedd på livets stora händelser och chansen för att undvika misstag. Det här tänkandet  och den här förberedelsen är spännande och andra är oftast lite för nyfikna och vill också ta del av den. Men det är vissa tankar som man borde hålla tyst om och hålla för dig själv, tills man har kommit på hur man hålla dom vid liv innan någon annan förstör dom.

Vilken härlig söndagsmorgon, helt utan ångest och en helt okej dag framför mig. Tänkte slå mig ner ute i solen och dra igenom teori boken ännu en gång, sen har mamma lovat mig en promenad. Så dagens första pris får väl hon dela med min bror som alltid ligger på första plats varje söndag. Hade egentligen hoppats på en heldag med honom men han har tydligen valt att hjälpa 94:orna med att stå i mål för att förhoppningsvis bli matchens hjälte. Go for it boy!

Så jag får helt enkelt ta en till ego dag, men jag klagar inte. Efter mina timmar på spikmattan igår med Joel Kinnaman framför mig så tror jag att jag fortsätter på den stilen även idag.

Och där var april lika bortblåst som djurgården blev i SM-finalen. Kan inte riktigt förstå hur fort tiden går ibland, liksom vart försvann april? Inte för att april är en rolig månad utan mest bara för att jag undrar vart den tog vägen. Varför tänker jag ens på vart april tog vägen?

Skitsamma. Igår var det valborg, vilket betyder fjortisarnas-första-fylle-kväll. Igår var det ungefär 4 av 10 ungdomar som hade BESTÄMT sig för att dom skulle supa sig kanon. Undrar om det var någon som gjorde det bara för att fira kungen på sin 64 års-dag kanske? Men frågan är, hur gick det med dom och hur mår dom idag? Inte så jävla happy skulle jag chansa på. Fick tillomed höra en rolig historia av min bror idag. Han hade tydligen fått ta hand om 5 små söta rara tjejer som hade supit sig kanon redan halv tio. Tycker nästan synd om dom bara för att dom inte vet om att man INTE sveper en halv vodka bara sådär.

Själv körde jag på rätt lugna puckar igår. Några öl slank ju ner men inte så att jag tände till som vissa andra. Men jag hade en riktigt rolig kväll, även fast det var en traditionell regnig valborg som troligtvis måste vara den mest överskattade dagen på hela "supar-året". Men tack och lov för att den äntligen är över!

Idag känner jag mig som en halv människa. Kroppen hänger inte riktigt ihop på något sätt utan den vandrar helt av sig självt i mellanåt. Om man frågar mig och tittar på mitt kroppsspråk skulle man kunna tro att jag hade en helvetes jävla spräng kväll med utgång och hela kittet igår men jag satt hos Blondie, drack öl och hade jävligt kul med underbara människor. Ändå mår jag inte som en Gud idag.


Nu ska jag krypa ner på golvet och dra en helkväll på spikmattan och sen kanske det händer att jag drar igenom Falk-filmerna ännu en gång. Men hur ska man annars kunna göra en lördag mer perfekt än att ha Joel Kinnaman två meter ifrån sig.