IBLAND KLARAR MAN INTE ALLT SJÄLV

Kom hem för två timmar sedan efter ännu en dag på KSS. Mamma kom och hämtade mig och nu har jag fått i mig en stor kopp kaffe. Hjälpte visst inte som jag trodde så nu kämpar jag med hjärtat igen, stirrar ut på snöstormen, mamma klappar mig i pannan, stirrig blick och jag hoppas jag somnar snart.

mitt uppe i att inte göra bort mig igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0