SKULLE HELLRE SE MIG SOM ETT DJUR

Ni/dom som känner mig vet att jag kan bete mig konstigt ibland, ha lite konstiga funderingar och tänker för mycket osv. Vrider och vränger på allt för att alla ska känna sig oskyldiga. Men det står jag för. Okej? Bra, då kör vi. Inatt när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på allt mellan himmel och jord. På mig själv, på andra och sen dök några andra upp som jag inte kom ihåg att dom existera. Våra goa, söta, äckliga, skrämmande djur. Så bara för att jag är så jobbig ska jag därför nu dela med mig lite av det som min hjärna sorgligt nog lyckats lägga ner så frunktansvärt mycket energi på.

Jag skulle se mig själv som en hare. Stressad som fan och springer rastlös genom ljuset för att jag inte är rädd för döden. Tuggar småbitar och spottar ut det för det inte faller mig i smaken. Vet inte riktigt vad jag vill göra med livet, därför springer jag lite till. En idiot asså.

Skulle kunna vara en katt. Skulle nog inte se mig speciellt tam eller så men kan offra mig ibland för att vara en sällskapskatt. En liten vilsen varelse som springer runt på varenda trädgård bara för att jag vill förstöra. Kissa på bilar (det gör jag inte, än), riva märken på dyrbara grejer, bajsa i sandlådor (det gör jag inte heller, än). Skulle vara ett svart litet kattskrälle och skräma folk, gå kors och tvärs över stadens gator bara för att skapa lite mer spänning i livet och att folk ska spotta ut lite saliv på backen.

Varför inte en hund? Man ser exakt vart jag gått eller varit jag är för jag fäller som jag vet inte vad. Det är, ursäkta, helt jävla otroligt!! Ser ut som det ligger svarta maskar på min vita kudde på morgonen när jag vaknat. Jag får inte göra vad jag vill, gå vart jag vill, sova när jag vill, när jag vill "rastas" för på toaletten kan man tydligen göra farliga saker. Får inte bestämma ett jävla skit helt enkelt. Går runt med ett liiite för spänt koppel runt halsen.

En liten instängt guldfisk. Lever ständigt i en bubbla, kan knappt andas. Folk kollar på mig och skrattar men jag hör ingenting. Dom försöker fånga mig och ge bort mig som mat för jag bara är till massa besvär.

Mamma skulle säga att jag kan vara som ett lejon. Om någon stör mig så skriker jag som svar. Kan ändra humör på direkten och vågar bara släppa vissa människor in på livet.

Hahahaa en knubbsäl..

LÄNGE LEVE DJUREN


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0