BRUSTNA HJÄRTANS HÖST
Nu var det söndag igen. Denna dagen har varit den värsta i mitt liv. Baksmälla på högsta nivå, ångest över något jag inte ens vet om. Jag har helt enkelt varit en äcklig jävla brud i detta avlånga land. Jag har försökt intala mig själv att det man inte minns, har inte hänt. Men det funkar inte så. Hade hoppats på lite större självkänsla och dragit mig ur detta fortare än jag kom in i det.
Igår var det utgång. Jag hade taggat hela veckan, men detta slutade i katastrof, minnesluckor, black jack eller man skulle kunna säga att jag tog en paus i livet också. Märkte att jag levde när det kom en vänlig själ och väckte mig på bron.
Annars hade jag trevligt till en början. Var hemma hos Bea med Karin och Hallberg. Kirrade en taxi och 3 min senare satt vi på Harrys. Idag vill jag inte finnas. Vill bort härifrån. Vill inte mer. Orkar inte mer. Palla.
