CARL EINAR H.
Hej, det är redan onsdag och mina lediga dagar är snart över. Det har gått alldeles för fort för en arbetsnarkoman som jag, men vad har jag gjort? Hmm.
I måndags satt jag och min vän Karin och käkade frukost på altanen i sommarvärmen. Efter två timmars prat om allt och alla gick vi in och satte på en film. Men en trött tjej som jag somnade till "the back up plan" efter att ha blivit lite smått avundsjuk på Jennifer Lopez, så jag tog och kramade om min kudde istället. När den filmen var slut hade tre andra männsikor stormat in i huset. Men dom försvann lika fort så jag och Karin bytte om på några sekunder, hoppade på bussen och tog en middag på Pim´s. Alice kom förbi en sväng också då en kaffe slank ner.
Igår lämnade jag huset 08:27 och kom inte hem förrens 23:03. Efter bilen tur och retur, parkeringshuset, Liseberg, Landvetter och en massa jävla rondeller så överlevde vi, såklart. När jag var liten var Liseberg som ett paradis för mig. Men nu känns det bara jobbigt när man måste putta på varenda liten människa för att komma fram, se bitchig ut mot alla Gothia-cup - flickorna i typ 12 års åldern för att dom INTE förstår hur kö-systemet går till, tänka över ekonomin för det är så in i helvetes jävla dyrt, ÖVERALLT, räkna ut så man hinner åka minst 10 stycken attraktioner när man ska vara på liseberg en hel dag när varje kö är 40-45 min lång. Men det var kul, det var det faktiskt. Jag vågar liksom åka allting, förutom att jag kommer lipfärdig ut ur gasten. Men mitt tålamod till att stå i kö sträcker sig inte speciellt högt över hundarna, så det blev helt enkelt visom försökte trycka oss fram i köarna som 12 åringar.
I måndags satt jag och min vän Karin och käkade frukost på altanen i sommarvärmen. Efter två timmars prat om allt och alla gick vi in och satte på en film. Men en trött tjej som jag somnade till "the back up plan" efter att ha blivit lite smått avundsjuk på Jennifer Lopez, så jag tog och kramade om min kudde istället. När den filmen var slut hade tre andra männsikor stormat in i huset. Men dom försvann lika fort så jag och Karin bytte om på några sekunder, hoppade på bussen och tog en middag på Pim´s. Alice kom förbi en sväng också då en kaffe slank ner.
Igår lämnade jag huset 08:27 och kom inte hem förrens 23:03. Efter bilen tur och retur, parkeringshuset, Liseberg, Landvetter och en massa jävla rondeller så överlevde vi, såklart. När jag var liten var Liseberg som ett paradis för mig. Men nu känns det bara jobbigt när man måste putta på varenda liten människa för att komma fram, se bitchig ut mot alla Gothia-cup - flickorna i typ 12 års åldern för att dom INTE förstår hur kö-systemet går till, tänka över ekonomin för det är så in i helvetes jävla dyrt, ÖVERALLT, räkna ut så man hinner åka minst 10 stycken attraktioner när man ska vara på liseberg en hel dag när varje kö är 40-45 min lång. Men det var kul, det var det faktiskt. Jag vågar liksom åka allting, förutom att jag kommer lipfärdig ut ur gasten. Men mitt tålamod till att stå i kö sträcker sig inte speciellt högt över hundarna, så det blev helt enkelt visom försökte trycka oss fram i köarna som 12 åringar.
Kommentarer
Trackback
