jennanderson

Det är kallt och jag fryser. Jag har på mig två par mjukisbyxor, två tröjor och en filt. Tre strumpor och duntofflor. Jag lyssnar på Sophie Zelmani och stör mig på grannen bredvid.

Jag hatar snö och vill åka till ett varmt land. Jag vill kunna leva utan att känna mig som en isbit. Jag vill springa runt en ljummen sommarnatt med ett leende på läpparna. Jag vill känna doften av blommor och se hundratals ivriga humlor omkring mig. Jag vill sitta och stirra ut över vattnet i min ensamhet och drömma om morgondagen. Jag vill se fågeln på den blåa himlen. Jag vill känna solen som bränner mig.

Jag vill stå med fötterna i vattnet med solglasögon i håret. Jag vill gå runt i shorts och en blommig tshirt. Jag vill leka och leva som ett barn. Jag vill känna själva känslan av att vara lycklig. Jag vill göra något minnesvärt tillsammans med någon. Jag vill också känna att jag finns utan att behöva bli påmind.

Jag vill uppleva något fantastiskt, något spontant. Jag vill att det ska hända något fort innan jag gör det själv. Jag vill åka framåt i tiden eller backa tillbaka den. Jag vill göra om allt jag ångrat att jag gjorde. Jag vill be om ursäkt för det jag gjort och säga förlåt till dom som jag skadat. Jag vill ligga lågt och inte bli så hetsig. Jag vill vara lugn inom mig och inte trasslig som en garnboll. Jag vill se allt från den bästa sidan och inte se dom små detaljerna som dödar en. Jag vill vara normal och inte konstig.

Jag vill le och skratta och känns adrenalinet pumpa. Jag vill känna mig fri och göra vad jag vill. Jag hade en grej på gång men den stoppade mig. Jag vill stå upp för mig själv och inte resa mig och gå. Jag vill stå för vad jag tycker och säga sanningen bara alla andra förstår. Jag vill leva och inte känna mig som en tom låda. Jag behöver en kram och inte ett tack&hej.

Jag ser hellre ut som en apa än att snart inte ha ett enda hårstrå kvar på huvet.