jennanderson

Jag har kommit på vad jag känner mig som, jag känner mig som en hund. Jag får inte få ut själv, jag får inte gå hur fort jag vill och jag får inte gå vart jag vill. Känns som jag sitter fast i ett koppel för helvete! en lite hund som ingen tycker om utan bara ger besvär, en lite varelse som man måste gå ut med bara för att den ska få lite luft istället för att kissa i oförsig, men iallafall. Äsch vafan, känns som jag lever i fängelse med övervakning 24/7.

Sitter här och svalde precis en kopp kallt kaffe, mamma försöker baka någon konstig och nyss flög det in en fågel i köksfönstret. Underbart, nu slipper jag komma på någon middag till kvällen.