KLAVE ELLER KRONA..

En fortsättning.

Jag är fortfarande klassad som tablettmissbrukare här hemma. 7-8 tabletter om dagen proppar jag i mig för att klara av mitt liv. Men det är jag samtidigt glad över. Förut, för ungefär ett halv år sedan var de det värsta jag visste. Att jag åt tabletter för att vara glad, men hjälpte dom? Nej. Inte det minsta. Men nu, en helt annan person står jag själva på mina egna ben och klarar av varenda liten grej som går emot mig. Det går inte förklara men det känns så fruktansvärd bra, allting. Hur det har kommit sig är det ju bara jag som vet. Och från och med igår vet två av mina närmatse vänner det också.

Varför lägga ner energi på något som egentligen inte har någon betydelse. Man lägger bara ner energin för att man TROR att den har betydelse. egentligen kan man mer eller mindre bara skratta åt det. Iallafall just nu. Sen så är det ju så att vissa inte har fattat vinkeln av vad som egentligen hänt, men det är inget jag tänker hänga upp mig på. Vissa beter sig som idioter, men vet ni? Då kan ni fan få va det för ni är inte ens värda skiten under skorna. Och där skrattade jag lite igeeeeeen, haha... Jag bara skrattar och skrattar och slår huvet i väggen för att jag ska se om det verkligen är sant.

Vad har vi mer..? Jo, jag har ett år kvar i skolan. Känns ruskigt jävla svin bra. Fredagen den 10 juni 2011 tar jag studenten, Åhåååå underbart med andra ord. Efter det ska jag härifrån. Långt bort härifrån. Även om jag trivs just nu och jag vet vilka som står mig närmast så ska jag ta med dom jag verkligen vill. Jag ska Göteborg, Stockholm, Motala, London eller Florida. Vart som helst av dessa städer, för Tibro är en liten jävla håla som "Kills you when you´re young", det är faktiskt sant. Man lever som en liten instängd filur och flyttas hit coh dit. Har man tur får man permission och får upptäckta nya platser. Men det är väldigt sällan om man säger så. Man får helt enkelt vara glad för det man får se här i livet. Men jag ska verkligen göra något åt det och ta mig härifrån. Jag vill upptäcka nya platser och se vad världen har att erbjuda. En dröm. En tanke. En verklighet, förhoppningsvis.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0